jag måste bara få detta ur mig

så många tankar. det är som om jag kastas flera år tillbaka i tiden fast ändå är jag här och nu, en annan människa än då.
jag samtalade i går med en gammal somkundeblivitpojkvän-vän. vi fungerar väldigt bra ihop, att prata, tänka. vi connectar på ett väldigt bra sätt, har alltid gjort.

jag var kär/ville ha honom för fem år sedan. han ville inte ha någon/något förhållande då. men vi pratade. till jag träffade min nuvarande sambo. då bröt jag med honom.
så pratar vi så i går, vilket vi inte gjort på säkert över ett år. jag ville mest bara kolla läget, kunde inte låta bli. och då ställer jag mig frågan; kunde jag inte låta bli att prata med honom för att jag har en svacka i vår relation just nu?

shit.

men hursomhelst. vi pratar. jag berättar att jag har det lite motigt just nu. han vill att jag ska berätta varför. det känns inte helt lämpligt att berätta det för honom, så jag låter bli. vi kommer på något vis in på det som var eller snarare inte var.
jag säger: no regrets.
han säger: I have.
jag frågar: med livet eller med mig?
han svarar: med dig.

shit igen.

kan ändå inte låta bli att känna det lite som en "seger". lite ha! liksom. omoget, jag vet. men det blev lite som en upprättelse för hur pinsamt mycket jag ville ha honom, . jag har gått vidare, förändrats, växts, fått erfarenheter. blivit starkare, säkrare, mer självständig.
det känns lite som att jag gick vidare, men han står kvar. ångrar sig.

vi pratar vidare lite och jag summerar upp: det som var, det var.

efteråt kände jag mig bara mer övertygad om min kärlek till min fästman.
men några timmar senare kommer ekot av det förgångna tillbaka och ikapp mig. ekot av han och jag, som aldrig blev. och jag förebrår mig själv för tankarna på honom.

det var i går. i morse vaknar jag och tänker att jag inte tänkt på honom sedan i går eftermiddag. jag tänker att mitt liv hade sett väldigt annorlunda ut om det blivit något mellan oss. och jag är väldigt nöjd med mitt liv såsom det är nu, jag vill leva och bo så som jag gör, där jag gör det. jag och min sambo har mer lika livsmål och önskemål, han är lätt att leva med. men det är just det, lätt, valde jag honom för att han var lätt? näe, det vet jag egentligen att jag inte gjorde.

och jag tänker att jag hade inte gillat om det var ombytta roller, att min sambo pratat med någon "gammal flamma". så jag måste radera honom, det var dumt av mig att prata med honom. hans ord och jag minns hans röst. dessa två saker har alltid haft någon effekt på mig.

shit en gång till.

kommer ihåg hur jag inte gillade den han gjorde mig till. till en needy tjej. jag är inte sån. han gjorde mig svag. tänker att f*n, vilka starka känslor jag hade för honom. men ändå inte, för jag tror att jag mycket ville ha honom så mycket bara för att jag inte kunde få honom. och nu ångrar HAN sig. dumhuvud.


jag vill bara bli gravid och få det liv jag önskat mig så länge nu.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0