too many thoughts

jag är lite uppochner just nu. stark och svag. men mest känslan av tomhet, lite uppgivenhet.

ska det här gå?
klart det ska.
det måste.
finns inga andra alternativ.

trodde ändå att jag skulle ta det här sämre än vad jag gör, lite mer som vid missfallet då jag var mer eller mindre knäckt i en vecka. men jag är ändå "tacksam" att det inte blev något nu för att sedan förlora det. det hade känts än värre.
jag hade ju inte kallt RÄKNAT MED att det skulle bli något den här gången, även om jag HOPPATS STARKT.
jag tar det okej tycker jag ändå, försöker kämpa vidare. samtidigt som jag har nära till tårarna.

fick ett litet sammanbrott i måndagskväll/natt och fick ur mig massa tankar/känslor till min karl. det behövdes. det gör ont det här, det gör det. det tär på mig, frustrerar mig. gillar inte saker som står utom mitt förfogande, saker jag inte kan påverka. bara finna mig i det, försöka och försöka och försöka. MEN NÅGON GÅNG GÅR DET.

ser ingen poäng att fortsätta med crinonen även om jag har den riktiga testdagen först till veckan. men jag vet ju redan att där är inget. ska ringa kliniken på fredag har jag bestämt mig för.

i bilen på väg hem i kväll spelas en cheesy låt på radion och jag visualiserar mig själv hålla ett fint tal på vårt bröllop om hur vi kämpat och blivit starka tillsammans och så tittar jag på vår dotter och fylls av glädje, kärlek och stolthet. jag vill tro att det var en framtidsvision jag fick.

det här blev ett svamligt inlägg, men jag behöver få ner mina röriga tankar på print.

Kommentarer
Postat av: Libra

Antar att den riktiga testdagen har varit nu.

Styrkekramar

2012-06-13 @ 11:40:31
URL: http://www.minbebis.com/blogg/libra/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0