Time will tell

Ringde ett nummer i dag. Ett nummer som jag inte har ringt på väldigt, väldigt länge. Nästan lika länge sedan som jag var inne här. Ringde ivf-kliniken. 
 Livet har sprungit. Fort. Mycket har hänt. Lillan blir snart två och jag älskar henne mer för var dag som går. Hon är helt underbar, såklart. 
Det var med blandade känslor jag ringde numret. Gav mig flashbacks. Av att prata om de där sakerna igen. Cyklar, undersökningar, frysen, behandlingar. 
Vi har en kvar där. Hoppet som står till denna mini. Att den klarar upptining, att den fäster, att allt går bra. Igen. Hoppet, hoppet, hoppet. Det enda vi har, allt annat står utom vår kontroll och påverkan. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0