Sushimage

Ätit min första sushi på läänge. Man ska ju kunna äta det om den är färsk/nygjord. Och det är den på detta ställe. Svingod. Tog ändock nån "mamma"-sushi de hade på menyn som inte innehåller rå fisk.
Men jäklar vad dålig i magen jag blev. Tror dock inte det beror på maten utan på min kraftiga hunger kombinerat med svullning av sushi.


betyder det att JAG ska bli mamma?

jahapp. det var nåt nytt. efter att ha suttit på jobbet med byxor som stramar åt i midjan bestämde jag mig för att göra något åt åtstramningarna. det innebär att jag just beställt ett stycke MAMA jeans, treggings, leggings och strumpbyxor. 
tänk att JAG köper mamma-kläder.

Min ståndpunkt

efter lite samtal och funderingar i går återgår jag till min utgångspunkt; det blir (nog) ingen undersökning.
Jag tror barnet är friskt och skulle den ha downs skulle jag ju ändå inte ta bort den=onödigt, poänglöst test.


Lite av ett "etiskt dilemma"

Första besöket hos bm gav en del att tänka på. Min karl har funderat lite kring detta sedan innan men jag har inte "berörts" av det på samma sätt som honom iom att jag inte haft det i min närhet. Hans ena syskon har nämligen downs syndrom.
Därför funderar vi om vi ska göra ett kub-test. Vad jag förstod utifrån det bm sa och som stod i foldern tar man först ett blodprov och gör ett ultraljud.
Jag tror inte att dutt har downs. Men funderar ändå på om vi ska göra undersökningen, det är ju inget som skadar dutten, vi får en extra titt och kan släppa detta (nu kan ju inte undersökningen garantera nåt hundraprocentigt).
Jag känner mig dock lite ond i sammanhanget. Som att jag tror/förväntar mig att det ska vara något tok med dutten när jag inte alls gör det.
Jag tror dutt är frisk och fin.


knakar i fogarna

i kväll känner jag mig smått "sönder". dagen har slitit på mig. plockat hemma, gått runt på stan och letat julklappar (kunde heller inte låta bli att köpa en superfin uppgletavla till barnrummet=första inköpet till bebis!) och röjt undan i köket och lagat middag.
känner mig stel och "småtrasig" i mittenregionen av kroppen. är trött nu också, så bäst jag säger god natt nu.

Ogravidskänsla och eventuell foglossning

Känner mig fortsatt ogravid. Undrar t o m om inte magen "krympt" lite. Eller så har jag vant mig. Tycker iaf inte att den växt denna vecka.
Dock fick jag ont i ljumsken kring lunch i dag och det har hållit i sig resten av dagen.


Spökar dutten för mig nu?

I dag känner jag mig knappt gravid alls. En gnutta ömma bröst och pyttelite ont i ländryggen. That's about it. Ja, och så kväljningarna ibland då. Undrar om jag inlett de s k spökveckorna nu. Hoppas att det bara är det och inget annat.


Hugg

Har haft en del hugg/ilningar i livmodern/magen i helgen. Framförallt i går skar det till kanske tio ggr under dagen. Ibland kunde jag ligga i soffan och göra mest ingenting och ändå högg det till.


vecka 11

10+0 så tog sista crinone i dag. Är det verkligen slut med det nu? klarar VI (hihi) oss utan den nu. skönt att slippa kladdandet. hoppas dutten mår bra. åt lite tvärnöskinka i går, var på tillställning och kändes oartigt + att jag var osäker på om jag "fick" äta den eller ej. så tog litegrann. läste sen att man inte skulle. men jag tror inte det är nån fara, all mat innehåller ju inte bakterier.
hade för övrigt fullt upp att dölja magen på tillställningen i går. men det gick bra, strumpbyxorna höll in den lite och klänningen gjorde att magen inte blev så markerad.
känner mig ganska ogravid i dag. inte så mycket symptom alls. men försöker att inte fästa någon större vikt vid det. bebis lever, i dag blev den faktiskt ett foster, berättade en app för mig per meddelande i morse. fint så.

Höftont

Har en nojig/orolig dag i dag. Och för ett tag sen kände jag hur jag plötsligt fått ont i sidan/höften när jag går. I vänstra, övre delen av höften gör det ont/strålar lite när jag går.
Har läst nånstans förut att när man får MA kan det göra ont i sidan. Så blir lite orolig men tänker samtidigt att då borde det väl inte bara göra ont när jag går?


It's alive!

Alive and kicking! Man såg formen av en liten, liten bebis med små armar och ben. Ett litet hjärta som pickade och hinnan runtom fostervattnet gjorde att det såg ut som om bebis låg i en bubbla.
Jag är också i en bubbla. Helt overkligt detta. Svårt att ta in. Men så skönt, givetvis. Nu kan jag andas ut lite. Har lämnat röstmeddelande till barnmorska om inskrivning och laddat ner två gravid-appar. När jag kommer hem ska magen fotas. Hur ska jag kunna foka på jobbet nu?
Jag som nästan aldrig blir nervös var pirrig och nervig innan.
Tror han mätte den till 2,4 men i denna vecka verkar den ska vara över tre. Dock är jag ju i tidig vecka tio, vilket han också påpekade. Allt såg jättebra ut tyckte han. Och vi med. En liten sprattel. Så fint.


Vecka tio!

Weho! Tvåsiffrigt. Eller ja, 9+0 men det blir ju 10! Tycker mig inte ha så mycket symptom mer än ont i svanken och ömheten i brösten har minskat. Men jag tänker att det är normalt och syster sa detsamma så det var skönt att höra.
Snart vul, nervigt.


Väntan, pyttipanna och lite annat smått&gott

Insåg just att det i går var en månad sedan vi plussade. Tänk vad tiden går ändå fast man väntar och väntar.
Jag har varit sugen på pyttipanna ganska länge nu (tror inte det har med grav att göra) så när en kollega åt det till lunch i dag och det var en ständigt återkommande tanke under eftermiddagen var jag bara tvungen att göra det till middag.
Brösten har minskat på ömmandet under dagen men jag fäster faktiskt ingen större vikt vid det. (är det dessutom inte runt den här tiden sånt brukar minska/avta?)
Kollade min temp nyss och den var 0,3 (eller hur man nu räknar) högre än normalt. Så det ser jag som positivt.
En vecka kvar till vul! Kan inte tiden springa lite fortare!?


En ny vecka

Jahapp. Vecka nio då. Helt sjukt. Magen sväller annars är det inte så mycket som händer. Ryggvärken har kommit tillbaka lite. Brösten ömmar. Tanken på micrad potatis äcklar mig mycket. Kommer äta det till lunch i morgon. Hjälp.


Huvudvärk, kväljningsrekord och fylliga bröst

Vaknade med huvudvärk som hängt med hela dagen. Avskyr när det händer (tur det ej är ofta).
Har också haft rekord i kväljningar i dag. Kanske 20-30 st. Varav två kändes som jag nääästan skulle spy. Mår dock ej illa. Känner mig bara äcklad helt plötsligt. Undrar om det är psykiskt för ibland känns det som jag framtvingar det med mina tankar. Svårt att förklara.
Har också märkt att mina bröstvårtor blivit lite större och mörkare denna vecka. Tror brösten blivit yttepyttelite större också. Ser iaf ut som de ändrat form lite, blivit lite fylligare.
Nu ska jag och mitt onda huvud sova. Hjälpte lite att slumra på soffan till tv:n förut iaf. Skönt med fredag i morgon!


Livmodern kan väl inte växa om inte innehållet gör det

Inte känt nån molvärk whatsoever de senaste tre dagarna. Känns inte helt bra. Men magen har blivit synlig denna vecka. Måste ju vara bra.


(oroväckande?) lättsamt hittills

Hade en del molvärk lördag kväll och större delen av söndag. I dag har jag inte känt ett dyft av nåt förutom lite ömma bröst som allt som oftast håller i sig oavsett dag. Magen har blivit en gnutta större.
Är i vecka åtta nu. Tror inte jag fattat att JAG är i vecka åtta.
(får man må såhär bra och ändå vara gravid?)


Strålad

Tycker molvärken minskat denna vecka. Det känns lite kring slidan ibland att det ilar och drar lite. Det är väl mest det.
För någon dag sen kom en ny grej. Ibland strålar det ner i ljumsken (främst vänstra) och ner i låret och ibland känns det nästan fram till knäet. Det håller i sig några sek för att sedan försvinna. Jag försöker röra på mig/ändra ställning när det inträffar för att bli av med det.


Symptomfunderingar

I går började bröstsymptomet smyga sig tillbaka. Från lite känsliga till i dag lite ömma. Inte lika ömma som förut, men ändå ömma. tänk att man kan vara så glad, nöjd och tacksam över onda bröst, haha.
Har dock inte så mycket symptom i övrigt. Mer eller mindre ont i ryggen har jag oftast, kissnödig ibland, lite kväljningar (inget illamående), lite svullen mage, gasig ibland (trevligt), trött ibland och så brösten då.
Delade lite av min oro med mamma i går och hon sa att hon aldrig mådde illa med varken mig eller mina syskon.
Men får man må såhär "vanligt" och ändå vara lyckligt gravid?


"bara" att invänta vul-tid

Bröstvårtorna må vara lite känsligare än vanligt men brösten känns fortfarande inte svullna/större/spända. Kanske kroppen vant sig vid "hormonnivån" eller nåt?
Kliniken ringde och jag ska fortsätta med crinone till v 10+0. Trodde jag var i 6+0 i dag men var visst 6+1 enligt henne.
Har också fått tid för vul men först om tre veckor(!) trots att jag berättade om mina farhågor. Men "vår" läkare skulle vara borta v 45 så därför blev det först v 46. Hon menade att det var för tidigt att se nåt annars men tycker mig ha läst om vissa som gjort vul redan i v 7. Aja, inte mycket att göra annat än att härda ut och hoppas på det bästa.
Har lite molvärk emellanåt och det "trycker" lite i slidan.


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0