om åtta dagar
söndag och helgen är till ända.
känner mig lite omotiverad för en arbetsvecka faktiskt. och dessutom en kommande jobbhelg som väl är det som gör det hela lite motigt.
men det blir och går säkert bra.
i övrigt går jag i funderingar om jag ska klippa upp håret igen eller låta det växa och förhoppningsvis bli lite långt för ovanlighetens skull.
känns bra att jag fortfarande lever livet och tänker på annat, stort som smått. jag menar så att jag inte fastnar i någon slags gravid/ivf-karusell.
känner mig lite omotiverad för en arbetsvecka faktiskt. och dessutom en kommande jobbhelg som väl är det som gör det hela lite motigt.
men det blir och går säkert bra.
i övrigt går jag i funderingar om jag ska klippa upp håret igen eller låta det växa och förhoppningsvis bli lite långt för ovanlighetens skull.
känns bra att jag fortfarande lever livet och tänker på annat, stort som smått. jag menar så att jag inte fastnar i någon slags gravid/ivf-karusell.
vikt(igt)
hohoo! gnällde redan innan jul att jag gått upp två kilo.
ställde mig på vågen och är numera tillbaka i utgångsläget.
fin början på året utan att jag ens avlagt nyårslöfte om saken.
att hålla vikten är nämligen ett livslångt projekt.
iaf för mig.
ställde mig på vågen och är numera tillbaka i utgångsläget.
fin början på året utan att jag ens avlagt nyårslöfte om saken.
att hålla vikten är nämligen ett livslångt projekt.
iaf för mig.
2o11
det här året har varit både upp och ned.
försommarens plus gav mig sådan lycka.
och missfallet två veckor senare gav mig sådan olycka.
det jobbigaste jag varit med om.
julis frieri gjorde mig så glad.
sommarens slut och jag bestämde mig.
bestämde att vi måste göra något, ta tag i saken.
jag ringde det där samtalet
och några veckor senare hade vi fått en tid.
novembers dom om för få spermier
gjorde mig först stark och sedan svag.
nu pendlar jag någonstans däremellan.
det är inte roligt att gå igenom det här.
samtidigt som jag förundras över min målmedvetenhet.
det här året har tärt på mig, på vårt förhållande.
det började bra, men slutade svårare.
jag tänker att jag varit förskonad då 2oo5-2o1o var goda år.
tänker också att det är dags att göra 2o12 till det bästa året i våra liv.
till året som leder till en lyckad graviditet.
försommarens plus gav mig sådan lycka.
och missfallet två veckor senare gav mig sådan olycka.
det jobbigaste jag varit med om.
julis frieri gjorde mig så glad.
sommarens slut och jag bestämde mig.
bestämde att vi måste göra något, ta tag i saken.
jag ringde det där samtalet
och några veckor senare hade vi fått en tid.
novembers dom om för få spermier
gjorde mig först stark och sedan svag.
nu pendlar jag någonstans däremellan.
det är inte roligt att gå igenom det här.
samtidigt som jag förundras över min målmedvetenhet.
det här året har tärt på mig, på vårt förhållande.
det började bra, men slutade svårare.
jag tänker att jag varit förskonad då 2oo5-2o1o var goda år.
tänker också att det är dags att göra 2o12 till det bästa året i våra liv.
till året som leder till en lyckad graviditet.
uppstoppad
BÖRP.
intagit årets första julbord med familjen.
gott. trevligt. mysigt.
hade redan gått upp två kilo inför jul, så detta bådar inte gott. långpromenad imorgon i tell you.
intagit årets första julbord med familjen.
gott. trevligt. mysigt.
hade redan gått upp två kilo inför jul, så detta bådar inte gott. långpromenad imorgon i tell you.
många känslor - men det hjälper lite att prata om det
berättade för mamsen idag.
det var lite skönt. nu vet hon. hade bävat lite men jag sa det bara rakt av. ganska odramatiskt.
fick någon slags ångest igår. fast det har jag inte berättat för någon. eller ångest och ångest, vad vet jag om ångest, men ledsen och uppgiven var jag, minst sagt.
det var lite skönt. nu vet hon. hade bävat lite men jag sa det bara rakt av. ganska odramatiskt.
fick någon slags ångest igår. fast det har jag inte berättat för någon. eller ångest och ångest, vad vet jag om ångest, men ledsen och uppgiven var jag, minst sagt.
längtar till torsdag
det har varit lite jobbigt för mig ett tag nu. tycker inte om att stå och stampa, vill att nåt ska hända. helst att det ska hända såklart.
märker att det här tär på mig, på oss.
men det finns saker som får mig att känna att vi klarar det här. du och jag, älskling.
märker att det här tär på mig, på oss.
men det finns saker som får mig att känna att vi klarar det här. du och jag, älskling.
kanske en förklaring
imorgon ska vi få "domen". provsvaren. även om det inte känns som någon "dödsdom" eller så, det känns faktiskt inget speciellt än så länge. jag är inte den som stressar upp mig eller blir speciellt nervös, är rätt lugn av mig som person. vi får helt enkelt se vad morgondagen har att säga.
att berätta
bröt ihop lite häromveckan. grät, mådde dåligt, kände mig nere, låg, dämpad, ledsen och allt sånt där. det var som om utredningsfaktumet kom ikapp mig lite. ändå har jag inte gjort någon stor grej av den här utredningsgrejen. jag ser det mer bara som en undersökning och sen får vi se vad som händer.
har berättat att jag gjort undersökningen för syster. det kändes bra, hon var den som visste mest sedan innan och hon är den som vet mest om vad vi går igenom. även om hon inte vet allt i detalj, men i stora drag.
berättade också om missfallet för en nära vän. blev lite ledsen, men det kändes bra att berätta. att lätta lite på hjärtats tyngd.
är så glad och tacksam över alla fina människor jag har i mitt liv och som finns där för mig. ni är guld värda och ni vet vilka ni är.
har berättat att jag gjort undersökningen för syster. det kändes bra, hon var den som visste mest sedan innan och hon är den som vet mest om vad vi går igenom. även om hon inte vet allt i detalj, men i stora drag.
berättade också om missfallet för en nära vän. blev lite ledsen, men det kändes bra att berätta. att lätta lite på hjärtats tyngd.
är så glad och tacksam över alla fina människor jag har i mitt liv och som finns där för mig. ni är guld värda och ni vet vilka ni är.
blotta mig
så många tankar som snurrar och ingen att dela dem med. nästan ingen. gubben vet det mesta men inte allt. jag orkar/vill inte dra allt med honom. jag mår bra för det mesta men detta tär på mig. inte så mycket på oss, faktiskt. men på mig, på min själ, på vem jag är. känner mig lite misslyckad. att vi är lite misslyckade. att vi har förväntningar på oss. men förstå mig rätt, jag vill inte ha barn för att det förväntas av mig utifrån andra. jag vill det för att jag vill vara med om den fantastiska upplevelse det verkar vara att få bära och föda något som är en del av en själv. av oss. det är därför jag vill. ingenting annat.
jag hade blivit lika arg på folks förväntningar om vi inte ville ha barn och de frågade oss om det. nu blir jag arg då de frågar och vi vill men inte lyckats, än. men saken är den, att oavsett vad man har för skäl i barn-frågan, SÅ HAR INGEN ANNAN NÅGOT MED SAKEN ATT GÖRA. sålänge jag inte själv delar med mig. det är upp till mig.
det finns folk jag vill och känner ett behov av att prata om detta med, men för mig är det inte helt lätt att ta upp. jag måste känna att jag kan lita på personen och att vi verkligen kan och har tid att SITTA NED OCH PRATA. det är så mycket farande och flängande och så mycket som händer i allas våra liv att jag känner att detta har svårt att få plats.
jag verkar glad och är ofta glad och skrattar och skämtar. men efter en stunds tystnad stannar jag ofta upp och svävar i väg i tanken. ibland märker min omgivning detta och en dag kommer jag nog öppna mig.
jag hade blivit lika arg på folks förväntningar om vi inte ville ha barn och de frågade oss om det. nu blir jag arg då de frågar och vi vill men inte lyckats, än. men saken är den, att oavsett vad man har för skäl i barn-frågan, SÅ HAR INGEN ANNAN NÅGOT MED SAKEN ATT GÖRA. sålänge jag inte själv delar med mig. det är upp till mig.
det finns folk jag vill och känner ett behov av att prata om detta med, men för mig är det inte helt lätt att ta upp. jag måste känna att jag kan lita på personen och att vi verkligen kan och har tid att SITTA NED OCH PRATA. det är så mycket farande och flängande och så mycket som händer i allas våra liv att jag känner att detta har svårt att få plats.
jag verkar glad och är ofta glad och skrattar och skämtar. men efter en stunds tystnad stannar jag ofta upp och svävar i väg i tanken. ibland märker min omgivning detta och en dag kommer jag nog öppna mig.
frågetecknen
att ringa det där samtalet och boka den där tiden var lite jobbigt.
det drog upp gamla känslor till liv igen. minnen om missfallet. känslan av något slags misslyckande som kom med det.
men samtidigt skönt. skönt att det kanske kan bli något slags svar på all undran nu.
det drog upp gamla känslor till liv igen. minnen om missfallet. känslan av något slags misslyckande som kom med det.
men samtidigt skönt. skönt att det kanske kan bli något slags svar på all undran nu.
månaderna
mycket har hänt sedan sist.
jag blev gravid. det var maj. lyckan var gjord. jag sa till mig själv om och om igen; det är inte sant. men det var det. tre test talade om samma sak för mig.
jag fick missfall. det var juni. det var fruktansvärt. det gjortde ont ända in i hjärtat, i själen. det var det värsta och jobbigaste jag varit med om.
min underbara man friade till mig. det var juli. jag grät lite av alla känslor som svämmade över inombords. han sa saker om hur mycket han tycker om mig, att jag betyder så mycket för honom och att han inte klarar sig utan mig. kärlek.
vi har fått tid för utredning. jag ringde i dag.
jag blev gravid. det var maj. lyckan var gjord. jag sa till mig själv om och om igen; det är inte sant. men det var det. tre test talade om samma sak för mig.
jag fick missfall. det var juni. det var fruktansvärt. det gjortde ont ända in i hjärtat, i själen. det var det värsta och jobbigaste jag varit med om.
min underbara man friade till mig. det var juli. jag grät lite av alla känslor som svämmade över inombords. han sa saker om hur mycket han tycker om mig, att jag betyder så mycket för honom och att han inte klarar sig utan mig. kärlek.
vi har fått tid för utredning. jag ringde i dag.
knepet är att se till att man inte dör i väntan på det goda livet
över ett halvår har gått sedan jag var här sist. mycket vatten har runnit under broarna och allt det där.
men nu är jag här och det är det som räknas.
jag tänkte komma och påstå allt det här med nytt år och nya möjligheter (till bättre bloggning bland annat), men nu har det fasen gått mer än en månad av det nya året och att komma med ett sånt talesätt NU vore bara löjligt.
det är ju ändå min privata blogg detta; jag säger privat eftersom ingen läser (tror jag det efter sisådär sju månaders tystnad, men det var inte många som läste förut heller). anyhow, det jag menar är att jag tänker försöka blogga här nu och vi får se hur det går helt enkelt.
mycket har iaf hänt för oss, oss=mig&gubben. vi har flyttat och renoverat två rum jättefint. jag har fått ett bra jobb. livet flyter på.
många bakabebisförsök har det varit också. men tant röd hälsar på varje månad utan min tillåtelse; hon är inte lite fräck den där tanten. jag har varit smått deppad över att det inte tagit sig ibland. jag har tänkt dumma tankar om andra lyckosamma människor som lyckats men jag försöker nu tänka positivt. jag är ju en människa med just positiv livssyn och tror att positivt föder positivt.
sen är det ägglossning här i dagarna så det blir till att ligga i.
Idag
idag: lite seg dag
väder: molnigt, regnigt
humör: pirrig
sällskap: första säsongen av desperate housewives
gjort: ätit, tagit hand om massa disk.
planer: söka jobb
längtar efter: sommar
mål: få en fastare anställning.
vill ha: huset vi lagt ett bud på.
tänker på: ovanstående hus.
Onsdagstankar
Vaknar med huvudvärk, mensvärk och ryggvärk pga mensvärken. Hungrig. Ligger kvar en stund, svarar på något sms. Gillar inte de dagar jag vaknar med ont i huvudet. Tänker att det kanske beror på mensen. Blir nog bättre om jag äter och dricker något, tänker jag sedan.
Går upp och ordnar gröt, en macka och ett glas vatten. Tar min första ACO Kvinna, eller vad de nu heter. Den första av hundra i den första burk jag någonsin köpt. Tänker att det är en menscykel till kvar. Sedan hoppas vi stå över en sisådär nio cykler.
Ser en film som heter Paris. Ganska okej, typisk fransk.
Drar upp persiennerna. Ser att termometern visar sju plusgrader. Allt ser smutsigt och grått ut ute.
Tittar lite halvt på Ellen DeGeneres. Stänger sedan av tv:n och slår på datorn. Städar i köket. Klarar inte av oredan på bänken där längre. Fixar håret och lägger på en gnutta make up.
Kollar lite bloggar, lyssnar på Spotify och annat slött i sängen. Fixar med lite grejer inför gubbens 30-årsdag. Bokar tvättid. Är lite sugen på sushi men det blir nog kyckling till middag.
Kanske jag ska ta en alvedon ändå och hoppas på det bästa. De dagar då jag vaknar med huvudvärk känns alltid lite förstörda.
Har lite pappersfix jag borde ta itu med. Borde även söka jobb. Får se om jag orkar, har sökt de viktigaste för denna vecka. Fortsätter nog i helgen. Har fått saker gjorda måndag-onsdag. Torsdag och fredag jobbar jag.
Går upp och ordnar gröt, en macka och ett glas vatten. Tar min första ACO Kvinna, eller vad de nu heter. Den första av hundra i den första burk jag någonsin köpt. Tänker att det är en menscykel till kvar. Sedan hoppas vi stå över en sisådär nio cykler.
Ser en film som heter Paris. Ganska okej, typisk fransk.
Drar upp persiennerna. Ser att termometern visar sju plusgrader. Allt ser smutsigt och grått ut ute.
Tittar lite halvt på Ellen DeGeneres. Stänger sedan av tv:n och slår på datorn. Städar i köket. Klarar inte av oredan på bänken där längre. Fixar håret och lägger på en gnutta make up.
Kollar lite bloggar, lyssnar på Spotify och annat slött i sängen. Fixar med lite grejer inför gubbens 30-årsdag. Bokar tvättid. Är lite sugen på sushi men det blir nog kyckling till middag.
Kanske jag ska ta en alvedon ändå och hoppas på det bästa. De dagar då jag vaknar med huvudvärk känns alltid lite förstörda.
Har lite pappersfix jag borde ta itu med. Borde även söka jobb. Får se om jag orkar, har sökt de viktigaste för denna vecka. Fortsätter nog i helgen. Har fått saker gjorda måndag-onsdag. Torsdag och fredag jobbar jag.
Jag är inte bitter...
Igår fick jag reda på att gemensamma parvänner till oss (en barndomskompis till karln och hans sambo) förlovat sig.
Idag ringer svärmor och berättar att min sambos äldsta bror ska ha barn igen.
När är det vår tur?
Idag ringer svärmor och berättar att min sambos äldsta bror ska ha barn igen.
När är det vår tur?
17 år i staden där jag växte upp och så märker du hur fort det går?
öppnar ett gammalt word-dokument. döpt till Dagbok.
sensommar 2004.
slutet med första riktiga pojkvännen.
sedan en annan kille jag delade så många ord, tankar och förtroligheter med.
sedan en kille som egentligen aldrig var eller varit min typ.
sedan en kille som var ganska precis min typ och som jag tyckte var så snygg och alltalltallt och jag fastnade helt för honom men det gick inte.
läste saker jag skrivit om dessa killar och om annat. men mest om killarna.
varför ständigt denna hets?
jag var så ung och naiv. så blind ibland. men ibland såg jag utan att vilja inse. blåögd.
sedan blev det 2006.
sensommar 2004.
slutet med första riktiga pojkvännen.
sedan en annan kille jag delade så många ord, tankar och förtroligheter med.
sedan en kille som egentligen aldrig var eller varit min typ.
sedan en kille som var ganska precis min typ och som jag tyckte var så snygg och alltalltallt och jag fastnade helt för honom men det gick inte.
läste saker jag skrivit om dessa killar och om annat. men mest om killarna.
varför ständigt denna hets?
jag var så ung och naiv. så blind ibland. men ibland såg jag utan att vilja inse. blåögd.
sedan blev det 2006.
Zoe
vaknar av mobilalarmet. snoozar tre gånger. ligger sedan i sängen och läser hennes ord. hennes tankar. delar av hennes värld. ser det vimla förbi framför mina ögon.
kliver upp och ser att det fortfarande snöar lite ute.
kallt i lägenheten. öppnar garderoben och tvingas tända i hallen för att se in bättre bland mina plagg. detta mörker, tänker jag.
hittar svarta byxor och randig tröja.
öppnar ytterdörren och plockar upp tidningen som ligger där utanför. läser en rubrik om någras girighet. äcklas av vad människor är kapabla till.
tänker att jag vill vara som henne. leva som henne. tänka som henne.
men det går inte. jag är för platt, för tråkig. för torr. lever för torrt. livet är för torrt och fattigt här. i denna stad.
men hon inspirerar mig.
kliver upp och ser att det fortfarande snöar lite ute.
kallt i lägenheten. öppnar garderoben och tvingas tända i hallen för att se in bättre bland mina plagg. detta mörker, tänker jag.
hittar svarta byxor och randig tröja.
öppnar ytterdörren och plockar upp tidningen som ligger där utanför. läser en rubrik om någras girighet. äcklas av vad människor är kapabla till.
tänker att jag vill vara som henne. leva som henne. tänka som henne.
men det går inte. jag är för platt, för tråkig. för torr. lever för torrt. livet är för torrt och fattigt här. i denna stad.
men hon inspirerar mig.
Mitt första delmål
Ställde mig på vågen i morse.
Och så bara:
Poff
var siffrorna där.
Precis där jag ville att de skulle vara
(helst för en månad och en halv månad sedan men skitsamma,
de är här nu.)
Mitt första delmål är nått.
Minus åtta kilo.
Nästa mål är minus ytterligare två kilo kring årets slut
eller i vinter.
Så har jag klarat tio kg på ett år.
Jag vet inte om jag kommer klara det,
med tanke på hur lite jag försöker just nu.
I går åt jag till exempel två bitar sockerkaka och några kex.
Men jag är nöjd i alla fall.
Åtta kilo ner är bra.
Jobbtankar och graviddrömmar
Jag ska på två intervjuer nästa vecka. Önskar så att det ger mig ett jobb.
I natt drömde jag att jag var gravid, i början av graviditeten och magen hade börjat svälla litegrann. Så mysigt men minns samtidigt att jag nojade mig över hur det nu skulle gå med att få ett jobb nu. Vill gärna vara gravid men vill ännu hellre ha ett jobb först då jag låter hjärnan tala istället för hjärtat.
I natt drömde jag att jag var gravid, i början av graviditeten och magen hade börjat svälla litegrann. Så mysigt men minns samtidigt att jag nojade mig över hur det nu skulle gå med att få ett jobb nu. Vill gärna vara gravid men vill ännu hellre ha ett jobb först då jag låter hjärnan tala istället för hjärtat.
Våra tankar
Efter en kanske lite okänslosam period från min sida. Eller okänslosam är väl fel ord (är det ens ett ord?), men en kort tid av lite frustration över vissa saker, tankar och grubblerier över andra saker, är vi nu tillbaka starka igen.
Kära. Lyckliga.
Min sambo sa nyss:
- Det är synd att du inte får något jobb och att vi inte hittar något hus.
Jag tycker precis samma sak, men sa:
- Jag vet, det tycker jag också men vi har det väl ganska bra ändå?
- Ja, men man kan alltid ha det bättre, menade han.
- Jo, men det tycker man väl alltid att man kan för man blir aldrig helt nöjd.
- Men det känns som vi står och stampar lite.
- Ja, men jag har ju ändå en inkomst så hittar vi ett hus kan vi ju köpa det och vi kan ju försöka skaffa barn för har jag inget jobb efteråt att komma tillbaka till så kan jag ju alltid plugga något mer.
Men vi har det ändå bra. Livet är inte alltid precis så som man vill ha det. Men man får kämpa vidare för att försöka få det som man helst önskar.
Kära. Lyckliga.
Min sambo sa nyss:
- Det är synd att du inte får något jobb och att vi inte hittar något hus.
Jag tycker precis samma sak, men sa:
- Jag vet, det tycker jag också men vi har det väl ganska bra ändå?
- Ja, men man kan alltid ha det bättre, menade han.
- Jo, men det tycker man väl alltid att man kan för man blir aldrig helt nöjd.
- Men det känns som vi står och stampar lite.
- Ja, men jag har ju ändå en inkomst så hittar vi ett hus kan vi ju köpa det och vi kan ju försöka skaffa barn för har jag inget jobb efteråt att komma tillbaka till så kan jag ju alltid plugga något mer.
Men vi har det ändå bra. Livet är inte alltid precis så som man vill ha det. Men man får kämpa vidare för att försöka få det som man helst önskar.
