The Plan

För någon timme sedan ringde de om det ena jobbet som det var sagt att de skulle göra idag. Inte helt oväntat fick jag det inte. Var lite skeptisk i och med att han redan innan sagt att jag saknade en del erfarenhet (varför då ändå ta mig vidare till intervju?) och att jag var ett wildcard (också en konstig sak att säga).

Jag kan inte låta bli att bli arg och ledsen. Att jag saknar erfarenhet är bullshit i mina öron, men OM jag nu inte har erfarenhet, hur ska jag då få det om ingen ger mig chansen?

Jag blir trött och less på känslan av att jag bara står och stampar på samma ställe hela tiden. Jag vill något med mitt liv och jag vill komma någon vart.

Jaja, bara att hoppas på det där andra jobbet då, fast nu vågar jag egentligen inte hoppas på något alls längre. Särskilt inte det jobbet, för det vill jag ännu hellre ha än det här som jag nu inte fick.

Intervjun där igår gick väl bra i alla fall. Men det gjorde den jag var på i tisdags också och tji fick jag ju där. Anyhow. Det var fyra personer som satt med under intervjun igår och jag blev faktiskt inte mer nervös för det. Var inget nervös alls egentligen. Jag hoppas bara att de förstod mig rätt i saker jag sa (man vet aldrig hur folk tolkar ens svar). Men där kommer jag nog inte få besked förrän om ca två veckor.

Suck åt tillvaron idag.

Jag ska på två intervjuer nästa vecka. Önskar så att det ger mig ett jobb.

I natt drömde jag att jag var gravid, i början av graviditeten och magen hade börjat svälla litegrann. Så mysigt men minns samtidigt att jag nojade mig över hur det nu skulle gå med att få ett jobb nu. Vill gärna vara gravid men vill ännu hellre ha ett jobb först då jag låter hjärnan tala istället för hjärtat.

..och jag hoppas verkligen att någon av dem genererar ett jobb för mig!

Efter en kanske lite okänslosam period från min sida. Eller okänslosam är väl fel ord (är det ens ett ord?), men en kort tid av lite frustration över vissa saker, tankar och grubblerier över andra saker, är vi nu tillbaka starka igen.

Kära. Lyckliga.

Min sambo sa nyss:
- Det är synd att du inte får något jobb och att vi inte hittar något hus.
Jag tycker precis samma sak, men sa:
- Jag vet, det tycker jag också men vi har det väl ganska bra ändå?
- Ja, men man kan alltid ha det bättre, menade han.
- Jo, men det tycker man väl alltid att man kan för man blir aldrig helt nöjd.
- Men det känns som vi står och stampar lite.
- Ja, men jag har ju ändå en inkomst så hittar vi ett hus kan vi ju köpa det och vi kan ju försöka skaffa barn för har jag inget jobb efteråt att komma tillbaka till så kan jag ju alltid plugga något mer.

Men vi har det ändå bra. Livet är inte alltid precis så som man vill ha det. Men man får kämpa vidare för att försöka få det som man helst önskar.

Kom hem igår kväll från vår vecka i värmen.
Vi har haft det kanon hela tiden och det känns bra men också lite konstigt att vara hemma igen.

Hemma igen med to do's.
Så många göromål att jag fått skriva en liten lista i min kalender (min kalender som jag förövrigt insåg för en tid sedan snart är slut; 2009 - Hallå vart tog du vägen?!).

Jag har nu bockat av det jag hade att göra. Utom en grej. Söka jobb.

Så det måste jag ta itu med nu. Känns som det blev sparat till sist av en anledning. Och den anledningen stavas suck.

Fick dessutom två mail tidigare idag angående två typer av tjänster som jag hade goda kvalifikationer till men inget hände. Tack för ditt intresse. Vad hjälper det?

Uppgiven, ja.