"Det brinner i bröste.."n
Kände lite ömhet i förrgår i brösten men jag låg på mage på hårt underlag så tänkte att det kanske berodde på det, även om jag inte brukar känna så.
I går kväll började det kännas som att det stramade och ilade inuti dem. Och det sitter i än, till och från. De är inte direkt ömma om man tar på dem, utan känslan sitter som sagt inuti, lite som att jag har molvärk i brösten. Brukar inte alls känna så inför mens, kan inte ens minnas att jag nånsin känt såhär.
I morse/förmiddags tyckte jag till och med att jag mådde litelite illa.
Jag brukar inte alls känna såhär. Tänker att det är inbillning. Tänker att jag har fått upp hoppet då en vän i liknande situation lyckats bli gravid på naturlig väg.
Jag vet ju att vi kan bli gravid utan hjälp eftersom vi blev det för strax över fyra år sedan. Men ni hör ju. Fyra år sen. Det känns som evigheter och det känns som att det är alldeles för svårt. Men det kan gå. Fast tyvärr slutade jag hoppas för längesen. Tror det blev för påfrestande. Men vi slutade inte försöka, tar det bara inte på lika stort allvar längre.
Uppdatering
Kom av mig lite då skengraviditeten visade sig vara sann. Eller hur man nu vill uttrycka det. Fick en blödning en knapp vecka efter plusset. Så tidigt mf i guess. Ny behandling efter sommaren. Tjihoo..
Finns mer som bubblar inom mig också men är för trött och har för ont i huvudet för att ta upp det nu. Är redan till sängs. Snart semester..
På't igen i augusti..
Var tyvärr inte helt fel ute ändå. Symptomen var för få. Eller hur man nu "vill" se det. I lördags började jag småblöda, söndagen mer. Typ vanlig mens, kanske lite mer.
