Risk/chans
Vi körde avbrutet igår.
Mitt i ägglossningen.
Så kan det gå. Nejdå, men jag tror inte nåt hände. Låter dumt kanske, men intuition. Och hände något ändå tar vi den "smällen", det skulle ändå vara den vackraste smällen i livet.
Mitt i ägglossningen.
Så kan det gå. Nejdå, men jag tror inte nåt hände. Låter dumt kanske, men intuition. Och hände något ändå tar vi den "smällen", det skulle ändå vara den vackraste smällen i livet.
Vi två igen
Tidigare ikväll kom Han hem efter fyra dagar i huvudstaden. Nu ligger han bredvid mig och sussar. Ska slå igen mina blå nu jag med.
17 år i staden där jag växte upp och så märker du hur fort det går?
öppnar ett gammalt word-dokument. döpt till Dagbok.
sensommar 2004.
slutet med första riktiga pojkvännen.
sedan en annan kille jag delade så många ord, tankar och förtroligheter med.
sedan en kille som egentligen aldrig var eller varit min typ.
sedan en kille som var ganska precis min typ och som jag tyckte var så snygg och alltalltallt och jag fastnade helt för honom men det gick inte.
läste saker jag skrivit om dessa killar och om annat. men mest om killarna.
varför ständigt denna hets?
jag var så ung och naiv. så blind ibland. men ibland såg jag utan att vilja inse. blåögd.
sedan blev det 2006.
sensommar 2004.
slutet med första riktiga pojkvännen.
sedan en annan kille jag delade så många ord, tankar och förtroligheter med.
sedan en kille som egentligen aldrig var eller varit min typ.
sedan en kille som var ganska precis min typ och som jag tyckte var så snygg och alltalltallt och jag fastnade helt för honom men det gick inte.
läste saker jag skrivit om dessa killar och om annat. men mest om killarna.
varför ständigt denna hets?
jag var så ung och naiv. så blind ibland. men ibland såg jag utan att vilja inse. blåögd.
sedan blev det 2006.
Zoe
vaknar av mobilalarmet. snoozar tre gånger. ligger sedan i sängen och läser hennes ord. hennes tankar. delar av hennes värld. ser det vimla förbi framför mina ögon.
kliver upp och ser att det fortfarande snöar lite ute.
kallt i lägenheten. öppnar garderoben och tvingas tända i hallen för att se in bättre bland mina plagg. detta mörker, tänker jag.
hittar svarta byxor och randig tröja.
öppnar ytterdörren och plockar upp tidningen som ligger där utanför. läser en rubrik om någras girighet. äcklas av vad människor är kapabla till.
tänker att jag vill vara som henne. leva som henne. tänka som henne.
men det går inte. jag är för platt, för tråkig. för torr. lever för torrt. livet är för torrt och fattigt här. i denna stad.
men hon inspirerar mig.
kliver upp och ser att det fortfarande snöar lite ute.
kallt i lägenheten. öppnar garderoben och tvingas tända i hallen för att se in bättre bland mina plagg. detta mörker, tänker jag.
hittar svarta byxor och randig tröja.
öppnar ytterdörren och plockar upp tidningen som ligger där utanför. läser en rubrik om någras girighet. äcklas av vad människor är kapabla till.
tänker att jag vill vara som henne. leva som henne. tänka som henne.
men det går inte. jag är för platt, för tråkig. för torr. lever för torrt. livet är för torrt och fattigt här. i denna stad.
men hon inspirerar mig.
Mitt första delmål
Ställde mig på vågen i morse.
Och så bara:
Poff
var siffrorna där.
Precis där jag ville att de skulle vara
(helst för en månad och en halv månad sedan men skitsamma,
de är här nu.)
Mitt första delmål är nått.
Minus åtta kilo.
Nästa mål är minus ytterligare två kilo kring årets slut
eller i vinter.
Så har jag klarat tio kg på ett år.
Jag vet inte om jag kommer klara det,
med tanke på hur lite jag försöker just nu.
I går åt jag till exempel två bitar sockerkaka och några kex.
Men jag är nöjd i alla fall.
Åtta kilo ner är bra.
