The Plan

Försöker söva vår fina lilla bebiskorv.

Vår lilla flicka har nu passerat en vecka. Hon är såklart hur fin som helst. Vi försöker hitta våra nya roller och livet går sin lilla gång.

Sitter i solen och lyssnar till takdroppet. Liten hickar i magen och jag gläds åt att äntligen ha ett liv inom mig. tänker tillbaka på en del av det vi gått igenom sen vi flyttade hit och känner hur underbart det är att äntligen vara här.

Bebin har haft några rejäla moves såhär på morgonkvisten och håller på lite fortfarande. Ett tag kändes det som att den tog spjärn och låg och pressade/spände sig samtidigt som den avverkade "dunk" efter "dunk" i jämna intervaller. jag frågade mig skrattande vad den höll på med. karln svarade att den kanske tyckte jag skulle kliva upp, att jag var en slöhög. eller så kanske den protesterade mot att jag låg på rygg.

Var såå trött igår så jag slumrade i soffan. La mig tidigt och bebis buffade runt sålänge jag låg på rygg. La mig på sidan och somnade direkt.
Klockan ringer och jag känner att jag iaf fått sova lite mer än vanligt. Kan ändå inte låta bli att snooza en gång för mycket.
Åker till jobbet och bebis tumlar omkring i magen. Det är något med den och bilåkning.
På väg in genom porten på jobbet tänker jag: det är ljust när man kommer till jobbet, det är fredag och jag känner mig hyfsat utsövd.

Igår buffade duttis så pappan fick känna för första gången. Äntligen. Jag ropar "nu!" och gubben skyndar sig. Så slutar den och han väntar en stund men inget händer. Så karln min upp. Men igår när vi lagt oss fick liten in två rejäla träffar rakt i handflatan på honom.

Var lite orolig i morse att ultraljudet skulle visa att dutten inte mår bra. Men var samtidigt så spänd att få se den därinne. Och det var ingen liten dutt längre. Den lilla dutt vi såg på en skärm efter insättning i september har nu utvecklats till en liten minimänniska.
Allt såg bra ut. Dutten var så fin och kravlade omkring därinne. Så overkligt och så fantastiskt!
Tydligen gör man ett slags "tillväxt-ul" runt v. 30 (för att ivf-barn kan vara mindre, men det var inget barnmorskorna själva höll med om) så vi kommer få se skönheten en gång till inne i magen. Det jag nojar inför den kollen är att vi ska råka se vilket kön det är då. Vill inte veta innan.

Efter en, inte så för mig, märkbart aktiv gårdag från duttens sida, har jag fått många buffar under morgonen och förmiddagen idag istället.

Halv tolv, jaså minsann dutten, dags att vakna nu. <3 Nåja, låt gå för att det är söndag då.

Efter att inte ha känt så mycket aktivitet under kvällen (har känt den som mest då tidigare) går jag och lägger mig och efter nån minut kickar någon längst ner nedanför naveln. Jag lägger handen på, känner fler kickar och ler.