The Plan

var hos min (höggravida) vän i går. hon som "bara" vet att vi har svårigheter. men nu vet hon det mesta, i kort version.
jag har känt på sistone att det är dags att hon får veta. hon vet ju redan att vi har problem, så varför inte berätta fullt ut..? so I did. det kändes ganska skönt. hon förstod väldigt bra. lyssnade väldigt bra. sa saker jag redan tänkt själv.

vad vore jag utan alla fina människor jag har runtomkring mig?

och en tanke jag burit ett tag förmedlade jag med henne. att inte säga nåt till någon innan vi åker till IVF-kliniken nästa gång.

trodde att ägglossningen gått mig förbi eller att jag av någon anledning inte haft någon.
men så igår. hade typiska ÄL-känningar. dag tjugo. två dagar senare än väntat.
tog ett test på kvällen när jag kom hem: jag kände rätt.

ännu ett bevis på hur väl jag känner min kropp.

i dag har jag ibland nästan haft mensliknande, lätt värk.
efter att vi haft sex kände jag mig väldigt öm i tio minuter efteråt.

vi bör ha prickat ägglossning ganska bra denna gång, gissar jag.

i dag ringde läkaren.
han var trevlig, visade omtanke och hänsyn.
vi inväntar mens som bör komma i början av september.

(undrar varför de flesta nästintill förutsätter att jag varken har regelbunden mens eller ägglossning när jag tror mig ha bägge. dock är jag osäker på om jag verkligen släppt ett ägg just denna månad. har haft flytningarna men har inte haft några direkta ÄL-känningar som jag brukar ha den specifika dagen. har tagit något test men det har inte givit fullt utslag. nåväl.)

cykeldag 12 ska jag göra VUL och en dag efter ÄL ska jag börja med crinone. fem dagar efter ÄL sätts det upptinade embryot tillbaka.

dock tror jag att VUL på dag 12 inte kommer visa alltför mycket då jag brukar ha ÄL kring dag 18 men läkaren "envisades".
han tyckte också att 12 dagar från ÄL till mens var lite gränsfall varför han tyckte jag skulle köra på crinone även denna gång, "trots" naturlig cykel. men jag har nog 11-13 dagar och jag har läst att det ska vara OK. jaja. jag gör som doktorn säger och hoppas att allt blir bra. att allt blir BEBIS.

insåg på vägen hem att i september är det ETT ÅR SEDAN jag ringde första samtalet om utredning. ETT ÅR. det är PÅ TIDEN ATT DET BLIR BEBIS NU.
i denna bebiskarusell tar man allt steg för steg och sätter upp små delmål. då märker man inte att tiden flyger på samma sätt. men ibland stannar man till och tänker efter och då inser man hur allting rinner iväg.

jag vill vara gravid nu.

har tagit semester från bloggen. eller nåt.
den här sommaren har inte varit helt enkel alla gånger.
(jobbigt också att prata om sommaren i imperfekt.)
det har varit mycket av allt. känslor. tankar.
allt har snurrat runt inom mig.

känslor av att det här kommer ordna sig. (det gör det alltid.) vi kommer bli gravida.
tankar om att eventuellt göra slut.
känslor av att vara stark. och svag. samtidigt.
tankar om att vilja. att kämpa. att inte ge upp.
känslor av att alltid vänta. att tiden står stilla samtidigt som den rusar fram.
tankar om att prata med en kurator, psykolog eller liknande.
känslor av att inte veta vart jag ska börja, vad jag ska ta tag i, vart jag ska vända mig.
tanken att detta måste vara tredje gången gillt.
känslan av att vilja genomgå detta själva den här gången. utan familjens (om än välvilliga) inblandning.

snart är en hållpunkt här. tiden jag fått för då läkaren ska ringa. på tisdag.