två barnvagnsrookies på en första spaning

eftersom vi är två gröngölingar kände jag att det var på sin plats med en första "informativ" barnvagnskoll. vi åkte först till barnens hus. på väg in genom dörrarna tänkte jag nu är vi här, tänk att vi ska kolla på barnvagn. underbart.
frågade om mjuklift och hårdlift, fick info om duo och kombi (tror jag det kallades, vet inte riktigt om jag fattat exakt vad det innebär), sufflett och allt vad det var.
kände mig mer yr än innan då vi gick ut därifrån. så mycket att tänka på, så många val att ta hänsyn till. det är banne mig enklare att köpa en bil.
åkte till babyproffsen. hon förklarade bättre och vi förstod/visste/hade nog lärt oss något från besöket på barnens hus ändå. för nu hängde vi med lite bättre.
fastnade till sist lite för en brio go. man kan byta ut swivelhjulen till så kallade vinter/terränghjul. mycket bra. de kommer jag nog mest använda om det blir den. men kan nog vara schyst att ibland kunna klicka på swivelhjulen istället när man ska på något köpcentrum, t ex. för de var enkla att byta. gillade också konstruktionen, hur kompakt den var att fälla ihop med sittvagnen i, att liggdelen kom högt upp för oss som är långa, bekvämt handtag. högst intressant, som ni märker. denna kommer jag helt klart ha i åtanke längre fram.
vi spånade också lite på möbler och hur vi ska inreda barnrummet. så kul, och tänk så mysigt och fint det kommer bli!

tanken är så hemsk att jag knappt vill tänka den

i bilen:
- den här låten kan vi ha på vårt bröllop, sa jag.
- vi får väl se, vi kanske ska se till så vi fått barn först, kontrade han. annars vet man ju inte hur du blir, finns väl förhållanden som gått i kras för mindre.


lite rädd.


Vi två igen

Tidigare ikväll kom Han hem efter fyra dagar i huvudstaden. Nu ligger han bredvid mig och sussar. Ska slå igen mina blå nu jag med.

Känslomässig röra

Saker gick från det ena till det fjärde igår.

Våra vänner B&A är alltså inte längre ett par.
Vi påminns om att verkligen värdesätta varandra.

Vi tjafsar sedan lite igår kväll om försökaskaffabarn i samband med jobb/ekonomi-frågan.
Jag menar att det kommer aldrig finnas något ypperligt tillfälle att försöka få barn.
En fast anställning är aldrig en fast anställning.
Jag har en form av konsult/vid-behov anställning nu som jag tror skulle ge mig en okej SGI.
Det kan dröja innan jag får en fastare anställning än den jag har.
Läget på arbetsmarknaden verkar inte komma att bli bra igen förrän om två år.
Ska vi vänta två år?

Han menar att min frustration grundar sig i att jag inte får något jobb och säger att han förstår det.
Han har nog rätt fast jag säger inget.
Låter istället en ensam tår rulla ner för min kind där jag ligger i sängen i mörkret.

Somnar. Drömmer att jag är otrogen och ligger med någon kille.
Senare hamnar jag i någon helt annan dröm. Vi har förlovat oss och ringarna har kommit.
De är i rött guld med några stenar på sidorna och det står Frihet på tyska runtom ringarna på dess utsida. Märkligt. Våra respektive namn och datum i dem.

Ett tag senare vaknar jag och killen pussar mig hejdå och går till jobbet.

Den hårda verkligheten

Usch, fick just veta att två vänner till oss gjort slut. Alltså två vänner till oss som är ett par. Var ett par snarare. Känns konstigt, snopet liksom. De har alltid varit så söta och fina. Trodde de skulle hålla ihop.

Alltid läskigt när folk gör slut tycker jag.

Får en även att tänka på sin egen situation. Rädslan att förlora min halva. Rädslan att förlora det vi har och byggt upp tillsammans. Han är mitt stöd och min bas i tillvaron. Rubbas den rubbas allt. Hela min tillvaro rasar.

Nu har detta hänt dem.

Händer det dem kan de hända vemsomhelst, tänker man. Tänker iaf jag. Men det är klart att alla kan göra slut. Men det är inget man räknar med. Hoppet är det sista som lämnar människan.

Och jag kommer alltid hoppas på oss älskling.

Ute i en småstad

På krogen i lördags:

Väntar på karl + hans kompis som ska betala in sig i entrén.
Random kille dyker upp från ingenstans.
- Hej, säger han.
- Hej hej, svarar jag.
- Vad gör du? undrar han.
- Väntar på de jag är här med.
- Du är väldigt snygg.
- Tack.
Sedan sätter han sig bredvid mig.
- Du är jättesnygg.
- Tack, du är snygg du också, säger jag artigt.
- Du är verkligen jättesnygg.
- Och du är jättefull. Vi kan ses därnere sen, föreslår jag för att bli av med honom.
Men han fattar inte vinken och sitter kvar till min pojkvän kommer. Han var inte så glad på honom.
Ovanlig situation. Sånt där händer aldrig mig.

Killar och deras leksaker

Fick sms från pojkvännen nyss om han och en kompis kan spela Guitar Hero här ikväll.
Suck. Pojkar. Jag som hade andra planer för oss två, tur att han lyssnar på sin tjej ibland och ställer in.
Och tur att Nintendo Wii bara är lånat. Det gör inte ett förhållande bättre i alla fall (även om det inte skapat någon kris heller men ja, you get the picture).

Karlslok

Varför är det ett sånt himla liv så fort en kille har gjort något i hemmet? Typ dammsugit, bäddat sängen och tagit hand om lite disk. Medan en annan (läs: jag) lagar mat varje dag utan att orda om det. Så fort en kille (läs: iaf min) gjort något måste han orda om det.

Jag var otrogen i natt

Drömde att jag var otrogen mot min karl i natt.
Jag var det med en arbetskompis till honom, eller någon som var väldigt lik honom. Just den biten var lite vag och oklar i drömmen.
Men känslan när jag insåg att jag varit otrogen, för jag var först inte medveten om att jag var det, var stark och jobbig. Minns att jag tänkte Men jag vill ju vara med min pojkvän och inte med den här killen, och kände det som att vårt förhållande nu var förstört.
Så i morse var det skönt att vakna och inse att det bara var en dröm. Även om den obehagliga känslan hängde sig kvar ett tag.



The end of no return

Om man ska vara drastisk.
Annars handlar det bara om att jag nu är 100% inflyttad iallafall.
Det kom en man och kollade städningen idag.
Den var okej, sa han och bad om nycklarna.
Så bye bye till min första lägenhet och hej hej till sambolivet!
Visserligen är det ingen större skillnad och inte en särskilt stor övergång då vi redan är med varandra så pass mycket som vi är.
Men nu är det på riktigt.
Han & jag mot världen.

Nästan helt flyttad

Igår kånkades och fejades och packades och bars det.
Jag gick upp och ner i trappor som om det vore det bästa jag vet.
Idag har jag lite ont i rygg och armar.
Jag har bytt gardiner, planterat om blommor, placerat ut lampor och ljuskreationer på väl valda ställen.
Det står båda våra namn på dörren.
Ändå har jag ett vardagsrumsbord, en skobyrå, en liten bokhylla, ett köksbord och lite diverse småplock kvar borta hos mig.
Så ska den städas ur också.
Hör min suck. För det är uppenbarligen ingen som hör min bön om att det ska säga svisch och sen är allt gjort.
Som om inte uppackandet och iordningställandet och sorterandet och städandet här vi ägnat oss åt idag vorde nog.
Och så allt mitt gnäll på det.
Man kanske skulle slå till på lite fest ikväll så det blir nån ordning på mig igen sen. Såhär gnälligt kan vi ju inte ha det.

Jag har blivit sambo

Nu är det officiellt.
Båda våra namn står på dörren. HSB har fixat.
Vi är sambos.
På fredag går stora möbel-lasset.

Jeag schka..hick..schåva nu..hick

Karlsloken kom hem redan före ett. (Han börjar bli gammal nu.)
Ända sedan han kom hem har han ägnat tiden åt att hicka. Fyllehicka.
Jag tror den just gick över. För nu snusar han tyst här brevid utan att hicka en gång var tioende sekund.
Jag ska också sova nu, skulle ha velat hunnit lite längre på min rapport, men ögonen är trötta.

RSS 2.0