The Plan

trots semester och att jag därmed borde ha mer tid har det blivit dåligt med motion på sistone. det är alltid saker som måste göras och det som ska fixas ute vill jag ju göra nu. vill heller inte gärna jogga tiden mellan ÄL och BIM (kalla mig fånig, jag gör det som känns bäst för MIG).
men efter att ha städat klart inne kände jag att nä, nu måste jag röra på mig och gav mig ut på en powerwalk.

och så skönt det var.

jag & naturen.
tystnaden.
vindstilla.
öppna slätter.
en traktor som puttrar långt bort.
solen i ögonen på vägen hem.
fågelkvitter.
blommor längs vägkanten.
lukten av koskit.
bruna armar.
doften av sommar.

har länge undrat över det här med NÄR själva ägglossningen sker och hur lång tid det tar för ägget att släppa och komma fram till där det möter spermierna.

nu kommer jag vara ärlig och utan krusiduller här och utgå från min egen cykel.

i måndags märkte jag lite ägglossningsslem när jag gick på toa. det brukar vara min första indikation på att det är i antågande. ett slags segt, tjockt, glatt, genomskinligt sekret. ursäkta den visuella beskrivningen men jag önskar verkligen bringa klarhet i detta.
då kunde jag genast räkna ut att ägglossning sker någon gång nu i helgen. ägget har alltså iom detta sekret påbörjat sin mognadsfas, tänker jag. det växer ca 2 mm per dag sa min gynekolog då jag gjorde VUL inför ÄP senast så jag antar att det gör det även i vanliga fall, utan stimulering?
ska man göra en rent "matematisk" beräkning har jag för mig att äggblåsan från början är 7-9 mm och ca 24 då den spricker har jag för mig att jag läst/hört. räknar på 10 mm för enkelhetens skull från "startläget", och 14 mm till skulle då alltså ta ca sju dagar.
då tänker jag att mitt startläge denna cykel borde ha varit i söndags, dagen före första dagen med ÄL-slem. för första dagen med sekret har det väl redan påbörjat sin mognadsfas? då skulle det ge mig en ägglossningsdag som är söndag och det vore banne mig inte helt omöjligt.
hängde ni med på min teori?

om vi i stället skippar mina låtsasmatematikerbiologfasoner och går på ren och skär känsla så känner jag att i dag har jag haft en hel del molvärk och mycket ägglossningsflytningar så kanske ägglossningen är i dag? eller, tillbaka till min egentliga kärnfråga, är själva ägglossningen den dagen jag har som mest ömt/ont/värk/flytningar, dvs i dag, eller är det här stadiet precis INFÖR att ägget ska släppa och lämpligast för att pricka in detta borde vara att ha sex i dag eller i morgon?
båda dagarna, "för att vara på den säkra sidan", kanske ni tycker. den teorin har jag givetvis också gått efter tidigare. men jag har slutat göra detta till en liggaliggaliggagrej, vilket jag lätt tycker att det kan bli. i stället går vi efter varannan dag kring ÄL-tider, så nu vet ni det med, haha. många läkare verkar ju även tycka detta är lämpligt, och kanske även är bra om man har få och få bra simmare?
jag har funderat mycket kring detta, som ni märker. men det är intressant att spekulera om anatomins alla små fyndigheter. vill gärna ta del av era tankar kring detta.

har tagit mig ifrån där jag var innan. har hittat tillbaka till mig själv igen. mitt glada, positiva, hoppfulla jag. jag VET att det här kommer gå vägen nu. jag bara vet att det är så. jag har bestämt mig för att det är så.

inget tvivel.

jag har tagit en paus från vardagen. jag har semester och vi har varit på semester. till ett annat land där det är varmt, solen stark och har ändrat ton på min hud. där vattnet är klart och vi badat i havet. vi har tagit dagen som den kommit och tiden där kändes längre än den vecka vi var där. laddat energierna.

sedan en vecka är vi åter hemma och det är alltid skönt att komma HEM. bestyren ute (och de vardagliga inne) är igång. mellan varven solar jag och uppskattar hur fint allt är i solig juni-blom och älskar varje år dessa ljusa sommarnätter högt.

jag är lite uppochner just nu. stark och svag. men mest känslan av tomhet, lite uppgivenhet.

ska det här gå?
klart det ska.
det måste.
finns inga andra alternativ.

trodde ändå att jag skulle ta det här sämre än vad jag gör, lite mer som vid missfallet då jag var mer eller mindre knäckt i en vecka. men jag är ändå "tacksam" att det inte blev något nu för att sedan förlora det. det hade känts än värre.
jag hade ju inte kallt RÄKNAT MED att det skulle bli något den här gången, även om jag HOPPATS STARKT.
jag tar det okej tycker jag ändå, försöker kämpa vidare. samtidigt som jag har nära till tårarna.

fick ett litet sammanbrott i måndagskväll/natt och fick ur mig massa tankar/känslor till min karl. det behövdes. det gör ont det här, det gör det. det tär på mig, frustrerar mig. gillar inte saker som står utom mitt förfogande, saker jag inte kan påverka. bara finna mig i det, försöka och försöka och försöka. MEN NÅGON GÅNG GÅR DET.

ser ingen poäng att fortsätta med crinonen även om jag har den riktiga testdagen först till veckan. men jag vet ju redan att där är inget. ska ringa kliniken på fredag har jag bestämt mig för.

i bilen på väg hem i kväll spelas en cheesy låt på radion och jag visualiserar mig själv hålla ett fint tal på vårt bröllop om hur vi kämpat och blivit starka tillsammans och så tittar jag på vår dotter och fylls av glädje, kärlek och stolthet. jag vill tro att det var en framtidsvision jag fick.

det här blev ett svamligt inlägg, men jag behöver få ner mina röriga tankar på print.

Och helt plötsligt var brösten alldeles oömma. Det lilla, lilla embryot lyckades nog inte klamra sig fast. Trodde de spända brösten berodde på crinonen men eftersom jag fortsatt med den men ömheten släppt undrar jag om det inte var nåt annat.

Fick äntligen svar från kliniken. Två av två embryon nedfrysta. Lite glädje i denna annars osäkra dag.

Vaknade först vid halv fem. Somnade om. Vaknade igen strax före sex. Kissnödig och kunde inte somna om. Hade drömt att jag testat positivt. Kunde inte hålla mig längre. Kände jag mig inte lite illamående också eller inbillade jag mig bara? Väntade till sambon skulle upp en timme senare. Då klev jag upp och tog ett test.

i går och i dag har jag haft lite molvärk till och från och ibland tror jag nästan att mensen är på väg. minns att det var såhär för ett år sedan innan jag testade positivt också. tycker inte att jag brukar "känna av" att mensen är på väg dagar i förväg i vanliga fall. i dag har jag dessutom lite molvärk i ryggslutet. hoppas inte detta beror på att jag suttit konstigt eller något.
hoppas heller inte att det är några efterverkningar från ivf:en. men det har jag svårt att se.
i går kväll tyckte jag dessutom att mitt urin (ursäkta) luktade annorlunda. kände en stark lukt av det då jag varit på toaletten. tycker dessutom jag kissat lite oftare än vanligt den här helgen. dock tror jag att jag får lite så inför mens annars också.
slutligen inbillar(?) jag mig att jag varit tröttare än vanligt de senaste dagarna. gäspar fast jag sovit till tio i går och nästan elva(!) i dag. men det kanske beror på vädret och att jag är ledig.

MEN JAG HOPPAS SÅ ATT "ALLT" DETTA ÄR EN INDIKATION PÅ ATT NÅGON BESTÄMT SIG FÖR ATT BOSÄTTA SIG INUTI MIG.

från början hade jag bestämt mig för att testa mig på onsdag. två veckor efter ÄP, en vecka före testdag enligt vad kliniken angav.
men nu har jag ändrat mig, för gubben min är ledig på tisdag så jag testar mig nog då i stället. vill veta, vill ha plus.

i dag när jag stod och hängde tvätt visualiserade jag morgonen då jag ska ta testet. men jag avbröt snabbt dessa tankar då jag blev rädd för oönskat resultat. svårt att veta hur jag ska hantera detta.

Var sugen på jordnötsringar så jag köpte det. Är inte själv allergisk men mina syskon är. Undrade om det skulle vara någon risk för eventuell bebis om jag äter det. Detta då jag redan ätit av det. Så jag googlade (såklart) men det verkade inte vara någon fara. Pew. Tycker heller det inte borde vara någon fara såhär tidigt, embryot "äter" ju inte av mitt ännu. Det är en del att tänka på med maten tycker jag. Hoppas jag inte gjort nåt dumt nu.