17 år i staden där jag växte upp och så märker du hur fort det går?

öppnar ett gammalt word-dokument. döpt till Dagbok.

sensommar 2004.
slutet med första riktiga pojkvännen.
sedan en annan kille jag delade så många ord, tankar och förtroligheter med.
sedan en kille som egentligen aldrig var eller varit min typ.
sedan en kille som var ganska precis min typ och som jag tyckte var så snygg och alltalltallt och jag fastnade helt för honom men det gick inte.

läste saker jag skrivit om dessa killar och om annat. men mest om killarna.

varför ständigt denna hets?

jag var så ung och naiv. så blind ibland. men ibland såg jag utan att vilja inse. blåögd.

sedan blev det 2006.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0