Oro - vill bara att allt ska vara bra
Orkar inte. Under eftermiddag/kväll har jag haft ljusbrunaktiga flytningar. Kan ha haft lite i går också men då var det så lite att jag inte reflekterade över det isf.
Respektlöst
Så trött på att folk inte kan respektera ens privatliv. I "vanliga" fall, när man ligger med varann och så blir man med barn så frågar inte folk mycket om det. Inga konstigheter, liksom.
Skulle liggandet inte generera i något frågar man inte hur det går med liggandet. För. Det. Är. Privat.
Men vid ivf är det tydligen fritt fram att fråga, tydligen till och med fritt fram att prata om det med andra och spekulera om man är gravid.
Snälla snälla snälla snällaaa
Tjuvtestade med ett äl-test i morse som gav ganska starkt utslag. Så kanske bor där någon.
Hade en del molvärk i går förmiddag men sen har inte varit så mkt. I övrigt har jag mer flytningar och ömma bröst. Lite frusen och trött men det kan likväl vara årstiden. Lite ont i ryggslutet också i skrivande stund.
Hoppas så att allt går vägen.
våndan
mycket har hänt känns det som. plocket gick bra, tio ägg fick de ut varav sju var mogna och de sju befruktades. tre "höll måttet " och utvecklade sig enligt plan. en fin sattes in så nu är jag alltså där igen, den mest ångestladdade perioden enligt mig. ovissheten. gör mig galen.
hade gärna haft nån fler till frysen som backup även om jag såklart vill och tror att denna klarar sig.
mitt enda symtom i dag är att det ilar i brösten men tänker att det likväl kan bero på lutinus.har inte känt mig så positiv i dag - skärpning på mig!
Dag tre
Tagit tredje sprutan i dag. Tre sprutor till så är det dags för ovitrelle också. Gissar att det blir äggplock måndag nästa vecka. Känns helt sjukt att det är så nära.
Jag är inte lika "närvarande" i den här ivfen som den första. Nästan så jag skulle kunna glömma att ta sprutan. Ssmtidigt som tankarna om hur allt ska gå denna gång finns där konstant. Men jag har en positiv känsla.
Sprutan i kväll kändes en del. Har stramat, spänt och känts lite ömt.
"Det brinner i bröste.."n
Kände lite ömhet i förrgår i brösten men jag låg på mage på hårt underlag så tänkte att det kanske berodde på det, även om jag inte brukar känna så.
I går kväll började det kännas som att det stramade och ilade inuti dem. Och det sitter i än, till och från. De är inte direkt ömma om man tar på dem, utan känslan sitter som sagt inuti, lite som att jag har molvärk i brösten. Brukar inte alls känna så inför mens, kan inte ens minnas att jag nånsin känt såhär.
I morse/förmiddags tyckte jag till och med att jag mådde litelite illa.
Jag brukar inte alls känna såhär. Tänker att det är inbillning. Tänker att jag har fått upp hoppet då en vän i liknande situation lyckats bli gravid på naturlig väg.
Jag vet ju att vi kan bli gravid utan hjälp eftersom vi blev det för strax över fyra år sedan. Men ni hör ju. Fyra år sen. Det känns som evigheter och det känns som att det är alldeles för svårt. Men det kan gå. Fast tyvärr slutade jag hoppas för längesen. Tror det blev för påfrestande. Men vi slutade inte försöka, tar det bara inte på lika stort allvar längre.
Uppdatering
Kom av mig lite då skengraviditeten visade sig vara sann. Eller hur man nu vill uttrycka det. Fick en blödning en knapp vecka efter plusset. Så tidigt mf i guess. Ny behandling efter sommaren. Tjihoo..
Finns mer som bubblar inom mig också men är för trött och har för ont i huvudet för att ta upp det nu. Är redan till sängs. Snart semester..
På't igen i augusti..
Var tyvärr inte helt fel ute ändå. Symptomen var för få. Eller hur man nu "vill" se det. I lördags började jag småblöda, söndagen mer. Typ vanlig mens, kanske lite mer.
Helt sjukt bra!
Tog testet i går på bim. En vecka efter insättningen. Precis som med lillan. Och precis som den gången var där även nu ett plus. Lite svagare den här gången men ändå ett plus. Helt fantastiskt. Den svullna magen berodde alltså på det, skönt att det inte var nåt annat. I dag har även lite, lite molvärk givit sig tillkänna. Och så den ständiga nojan att det är växtvärk och inte mensvärk.
Svullis
Två dagar efter FET och min mage har svullnat nåt väldans. Om det är pga fästis fattar jag inte hur det kan svullna så redan. Annars har jag dragit på mig massa vätska.
Hur gick det här till?
Mensen anlänt=ringa kliniken=vul om nån vecka=snart där igen.
Time will tell
Ringde ett nummer i dag. Ett nummer som jag inte har ringt på väldigt, väldigt länge. Nästan lika länge sedan som jag var inne här. Ringde ivf-kliniken.
Livet har sprungit. Fort. Mycket har hänt. Lillan blir snart två och jag älskar henne mer för var dag som går. Hon är helt underbar, såklart.
Det var med blandade känslor jag ringde numret. Gav mig flashbacks. Av att prata om de där sakerna igen. Cyklar, undersökningar, frysen, behandlingar.
Vi har en kvar där. Hoppet som står till denna mini. Att den klarar upptining, att den fäster, att allt går bra. Igen. Hoppet, hoppet, hoppet. Det enda vi har, allt annat står utom vår kontroll och påverkan.
två-årsjubileum
hela magen stormar
la in bilder från moilen på datorn så nu bör jag kunna få upp någon video här. tar den "vilda" från häromdagen. nehepp. det gick inte heller. dumma blogg.se.
glädjen över det lilla livet som buffar på min laptop inifrån magen.
Min integritet
Så trött på att behöva pleasa folk. Jag gör saker för att JAG vill göra dem, inte för någon annans skull. Och jag behöver ha min egen zon där bara de allra, allra närmsta får komma in. Förstå och respektera det, tack.
två barnvagnsrookies på en första spaning
eftersom vi är två gröngölingar kände jag att det var på sin plats med en första "informativ" barnvagnskoll. vi åkte först till barnens hus. på väg in genom dörrarna tänkte jag nu är vi här, tänk att vi ska kolla på barnvagn. underbart.
frågade om mjuklift och hårdlift, fick info om duo och kombi (tror jag det kallades, vet inte riktigt om jag fattat exakt vad det innebär), sufflett och allt vad det var.
kände mig mer yr än innan då vi gick ut därifrån. så mycket att tänka på, så många val att ta hänsyn till. det är banne mig enklare att köpa en bil.
åkte till babyproffsen. hon förklarade bättre och vi förstod/visste/hade nog lärt oss något från besöket på barnens hus ändå. för nu hängde vi med lite bättre.
fastnade till sist lite för en brio go. man kan byta ut swivelhjulen till så kallade vinter/terränghjul. mycket bra. de kommer jag nog mest använda om det blir den. men kan nog vara schyst att ibland kunna klicka på swivelhjulen istället när man ska på något köpcentrum, t ex. för de var enkla att byta. gillade också konstruktionen, hur kompakt den var att fälla ihop med sittvagnen i, att liggdelen kom högt upp för oss som är långa, bekvämt handtag. högst intressant, som ni märker. denna kommer jag helt klart ha i åtanke längre fram.
vi spånade också lite på möbler och hur vi ska inreda barnrummet. så kul, och tänk så mysigt och fint det kommer bli!
Hormonell irritation?
Pust. Familjerelationer. Gnällig svägerska (inte mot mig men jag "tvingas" ju lyssna till hennes gnäll). Ettrig svärmor (snäll egentligen men give me some andningsrum).
Gläds åt duttis som rumsterar om i min mage några gånger per dag genom att "trycka till" därinne.
Fick magsjuka i julklapp
Usch och fy. Julafton var mysig (första hemma hos oss) men juldagsmorgonen startade med magsjuka. Slutade som tur var att spy vid lunchtid men båda låg utslagna med feber resten av dagen.
Idag mår vi bättre men inte mycket till ork eller energi. Ska börja röja upp här hemma nu för det ser ut som ett bombnedslag med disk och div annat.
snart mot huvudstaden
och som om jag inte redan har saker att längta till fick jag nu en till: stockholm på fredag! fick ett ärende dit lite hastigt och lustigt så vi övernattar på hotell och förenar nytta med nöje!
någonting och ingenting
allt som oftast när jag är ute på min motionsrunda tänker jag tankar som jag känner att jag vill skriva ner (bara för att jag rent praktiskt inte kan det just där och då kanske?).
tänker än en gång att jag borde prata med en kurator/psykolog/whatever för att få någon ordning på alla mina ostrukturerade tankar och känslor. men tar aldrig tag i det. vet inte vart jag ska vända mig(?).
tänker att det kanske vore bra att prata med någon, samtidigt som jag inte vet vad jag ska prata om. vart jag ska börja.
tänker att det vore bra för att rensa tankarna och få ur dem, befrias, åtminstone en aning, från dem. samtidigt som jag tänker att ingen annan kan göra något åt att det är som det är ändå. mitt "öde" ligger utanför mina händer.
samtidigt som jag är den enda som kan påverka mitt liv.
tänker att det var skönt att få ur mig en del när jag berättade för min bästa vän. hur hon förstod så bra och sa rätt saker. men hon förstod och sa precis det jag själv redan förstått, visste, tänkte, kände, andades, levde och fortfarande lever i. så samtidigt som det gav mig något, gav det mig ingenting alls.
jag inser att det här kanske låter paradoxalt, dubbelt, förvirrat och motsägelsefullt. men det är min sanning, min verklighet.
