The Plan

I tisdags blev jag faster. Till en liten grabb. Längtar till vi kan åka och hälsa på dem.

Det är så mycket jag längtar till nu. Så många saker jag vill att min kropp och själ bara suckar för att jag måste ge mig till tåls.

Till veckan åker vi iallafall till varmare breddgrader och då ska jag och gubben bara ha det lugnt och skönt.

Fick idag veta att jag är godkänd på en sista komplettering som jag lämnade in i början av sommaren. Weehoo! Nu har jag de allra sista poängen för att plocka ut min examen. Ska ordna så jag kan få ut mitt examensintyg bara jag ser att det sista betyget kommit in i systemet.


Och jag längtarlängtarlängtar.
Ca en vecka kvar till varmare breddgrader.
Ca en och en halv månad kvar till händer det så händer det.

Träffade min arbetsgivare igår för ett möte. Det mesta lät riktigt bra och kanske att framtiden kan bli lite tryggare och stabliare nu. Hoppas.

Tänk vad saker plötsligt börjat ljusna.

Inom loppet av en vecka fick vi veta att ett tredje par vi umgås med ibland, och som jag tycker väldigt mycket om båda två, har även de gjort slut. Suck.

Och det är konstigt men jag känner hur jag låter mig påverkas av det. Deras uppbrott får mig att tvivla på oss.

Jag intalar mig att det bara är någon tillfällig känsla på grund av det som skett runtomkring. Jag är väl rädd samtidigt som tankarna snurrar.

Mitt i tvivlet och ifrågasättandet av mig själv och mina känslor (typiskt mig) träffade jag häromdagen en mycket god vän som undrade om jag och killen ska förlova oss nu på vår kommande utlandsresa.

Och jag kommer på mig själv att hoppas på det än mer. Fantiserar om hur han när vi står på någon höjd med vacker utsikt och havet framför oss och han säger något sött till mig och friar. Jag kommer på mig själv med att tänka att jag skulle bli lite besviken om han inte friar där (han har ju pratat om det förut, inte att fria där, men att han vill förlova sig). Samtidigt som jag inte vill påtala det inför honom utan vill att det ska komma från honom, helt på eget bevåg.

Att surfa runt på Familjeliv och Hemnet under en och samma kväll kan vara skadligt för själen. Iallafall för min.
Längtar, hoppas och vill så mycket.

Hittade ett gulligt hus där det mesta stämde. Riktigt bra pris och superfräscht badrum till exempel. Men (såklart måste det finnas ett men) läget var inte riktigt bra och det var lite litet. (Bygga ut om några år?)

Ja, ni ser hur jag är igång.

Men tvingas ständigt lägga band på mig själv.

Nu ska jag äta ett kex och umgås med karln istället.

Och igår fick vi veta att ett annat par vi känner har skilt sig.

Hon har varit otrogen och jag fattar ingenting.
Fattar inte varför.
De har barn tillsammans också. Vilket gör det hela ännu värre och ännu mer onödigt och dumt.

De är båda så fina människor också.
Jag kan därför inte fatta eller tänka mig att hon gjort det.
Och han är en så snäll, fin och schyst kille. Som verkligen inte förtjänar det.
Dessutom hade han en tjej tidigare som även hon var otrogen mot honom.

Och hon vet ju att hans förra tjej gjorde det och så gör hon samma sak!
Så hemskt.

Saker gick från det ena till det fjärde igår.

Våra vänner B&A är alltså inte längre ett par.
Vi påminns om att verkligen värdesätta varandra.

Vi tjafsar sedan lite igår kväll om försökaskaffabarn i samband med jobb/ekonomi-frågan.
Jag menar att det kommer aldrig finnas något ypperligt tillfälle att försöka få barn.
En fast anställning är aldrig en fast anställning.
Jag har en form av konsult/vid-behov anställning nu som jag tror skulle ge mig en okej SGI.
Det kan dröja innan jag får en fastare anställning än den jag har.
Läget på arbetsmarknaden verkar inte komma att bli bra igen förrän om två år.
Ska vi vänta två år?

Han menar att min frustration grundar sig i att jag inte får något jobb och säger att han förstår det.
Han har nog rätt fast jag säger inget.
Låter istället en ensam tår rulla ner för min kind där jag ligger i sängen i mörkret.

Somnar. Drömmer att jag är otrogen och ligger med någon kille.
Senare hamnar jag i någon helt annan dröm. Vi har förlovat oss och ringarna har kommit.
De är i rött guld med några stenar på sidorna och det står Frihet på tyska runtom ringarna på dess utsida. Märkligt. Våra respektive namn och datum i dem.

Ett tag senare vaknar jag och killen pussar mig hejdå och går till jobbet.

Usch, fick just veta att två vänner till oss gjort slut. Alltså två vänner till oss som är ett par. Var ett par snarare. Känns konstigt, snopet liksom. De har alltid varit så söta och fina. Trodde de skulle hålla ihop.

Alltid läskigt när folk gör slut tycker jag.

Får en även att tänka på sin egen situation. Rädslan att förlora min halva. Rädslan att förlora det vi har och byggt upp tillsammans. Han är mitt stöd och min bas i tillvaron. Rubbas den rubbas allt. Hela min tillvaro rasar.

Nu har detta hänt dem.

Händer det dem kan de hända vemsomhelst, tänker man. Tänker iaf jag. Men det är klart att alla kan göra slut. Men det är inget man räknar med. Hoppet är det sista som lämnar människan.

Och jag kommer alltid hoppas på oss älskling.

Jobb den här månaden verkar säkrat också.

Annars så skulle jag helst vilja börja NUNUNU.