The Plan

förra gången kände jag att det ilade till precis när de satte in embryot. denna gång kände jag ingenting.

förra gången såg han väl mer eller mindre rätt in mot livmodern som det verkade enligt honom och var han skulle placera embryot. denna gång var det en annan läkare och hon använde ultraljud för att se och "mäta" något, som hon sa. 

 

jag glömde fråga hur länge jag ska ta crinone, men antar att det är fram till testdag. dvs ca tre veckor totalt. så var det senast. men jag ska fråga dem på måndag för säkerhetsskull.

 

vet inte när jag ska testa, för 18 okt eller vad det stod på papperet kommer jag nog inte kunna vänta till. kanske testar helgen om två veckor. passerar jag helgen om en vecka har jag passerat min egen BIM.

det blir ju lite konstigt hur jag ska räkna för jag hade ju egen ÄL förra helgen och blastocysten är väl fem eller sex dagar beroende på hur man nu räknar och jag satte ju in den fem dagar efter ÄL. så jag borde kunna se ett resultat om en vecka men kommer nog inte våga testa då. är rädd att bli nere (i onödan) om det inte visar något. men kommer samtidigt bli hoppfull om jag passerar min egen BIM.

men väntar nog som sagt till helgen om två veckor. vill inte testa en vardag och sedan gå till jobbet med ett minus. eller om jag får mensen på en vardag. fy, hemska tanke. men har ju som sagt åtminstone BIM till helgen så borde isf slippa det.

men nu ska det inte bli så. FÖR DET SKA BLI PLUS!

vaknade och kände mig bättre i förkylningen i dag. den hade inte brytit ut. yey!

gjorde oss i ordning för att åka och vid lunch bar det av. enligt sambon (som pratat med kliniken senast) skulle de ringa om det inte gått något bra vid upptiningen. de hade inte hört av sig och vi har ju en bit att åka så jag försökte nå dem för säkerhetsskull, men utan resultat.

och det var det! när vi kommer fram har de bara behövt tina det ena, som var så fint så, de sa till och med att det såg ut som om det vore färskt! wie, tolkar det som ett mycket gott tecken!

en liten prick (det gick faktiskt att se den! coolt, trodde den skulle vara så pyttig att det ej gick, men det gjorde det. en liten, vit prick. som om någon duttat dit den med en vit bläckpenna.)

har de senaste två veckorna till och från känt det som att en förkylning är på väg. men den har hållit sig i schack. 

i måndags började jag med crinone och tycker mig sedan dess haft ont i huvudet. i morse kollade jag på bipacksedeln; det var en av de vanligare biverkningarna.

i dag har jag ont, tungt huvud och vaknade med lite nästäppa. vet inte om huvudvärken beror på crinonen eller ev förkylning eller både och. just nu känner jag mig bara lite "nysig", att det killas i näsan. och så har jag ont i kroppen/lederna, främst benen, som jag brukar ha vid förkylningsstart.

nojar lite över att vi ska sätta in en blastocyst i morgon. tänk om ev förkylning försämrar?

så jag googlade (såklart) saken och det verkade inte vara någon fara så länge man inte har feber. då kände jag mig lite lugnare, för även om jag kanske har två förkylningar per år så har jag kanske feber var femte-tionde år.

hoppas såklart ändå att detta inte bryter ut. ska dricka lite te i dag och försöka hitta andra sätt att förhindra detta från att bryta ut.

Yey! Precis enligt plan: glad gubbe på ÄL-testet gjorde mig till en glad gumma!

ivf-kliniken ringde nyss. de hade tittat på resultatet från morgonens undersökning. de ville att jag skulle börja testa i dag (?!) med clearblue digitalt ägglossningstest.

jag tyckte det var lite överflödigt och hade tänkt börja testa i morgon (vilket även "vår" läkare sa i morse) men tänkte att visst kan jag väl ändå göra ett test, tog dock min sista sticka från testlagret istället. den gav svagt utslag, precis som väntat. gissar på att clearblue ger mig utslag på lördag, alternativt söndag.

ska testa mig efter morgonurinet, alltså på andra kisstillfället för dagen och ska då ha väntat med att kissa minst tre, fyra timmar. 

jag jobbar till helgen så får smyga iväg på lunchen och ta testet då.

 

 

en av mina närmsta vänner fick deras barn i går. såklart roligt och jag är glad för deras skull. får mig också att längta, om möjligt, än mer och hoppas att vi också är där snart, som lyckliga föräldrar.

Nu har en av blåsorna avancerat till 14 mm och livmodern var lite större den med, kanske nio om jag minns rätt. 

ÄL bör ske i helgen precis som jag trott. Wiho!

gjorde VUL i går på dag 14. två blåsor på nio mm men ingen ÄL på G än. precis som väntat. slemhinnan var väl ca sex mm tyckte jag han sa. visste ju att det skulle vara så, känner min kropp ganska bra vid det här laget. och den är trögstartad. vilket jag upplyste honom om, igen. senast hade jag ÄL runt dag 20. han menar på att det är ganska vanligt att då man har så mycket anlag som jag har, har man (konstigt nog) inte alltid ägglossning.

men hur kan jag då märka av den varje månad? kan jag känna det som att jag har ägglossning fast jag inte har det, frågade jag. nä, menade han, då har du nog ägglossning. ja, vad bra då, tänkte jag. dessutom kan inte X antal positiva ÄL-test visa fel.

anyhow, ska göra ett nytt VUL på torsdag. HOPPAS det börjar närma sig då. har iaf haft lite ägglossningssekret i dag.

och som om jag inte redan har saker att längta till fick jag nu en till: stockholm på fredag! fick ett ärende dit lite hastigt och lustigt så vi övernattar på hotell och förenar nytta med nöje!

tiden går så saaakta just nu. vill bara att menseländet ska ta slut (vilket den i princip har) och att en vecka ska ha passerat så jag får göra VULet. att det ska se lovande ut och att jag någon dag senare får ägglossning för att några dagar ytterligare efter det få sätta in en fin, stark, tålig och uthållig blastocyst som utvecklas till vårt efterlängtade barn.

tiden går sakta när man väntar. vill snabbspola september så jag gått igenom detta och får oktober och börjar nytt jobb (ännu en sak att se framemot!) och får vårt efterlängtade plus.

allt som oftast när jag är ute på min motionsrunda tänker jag tankar som jag känner att jag vill skriva ner (bara för att jag rent praktiskt inte kan det just där och då kanske?).

tänker än en gång att jag borde prata med en kurator/psykolog/whatever för att få någon ordning på alla mina ostrukturerade tankar och känslor. men tar aldrig tag i det. vet inte vart jag ska vända mig(?).

tänker att det kanske vore bra att prata med någon, samtidigt som jag inte vet vad jag ska prata om. vart jag ska börja.

tänker att det vore bra för att rensa tankarna och få ur dem, befrias, åtminstone en aning, från dem. samtidigt som jag tänker att ingen annan kan göra något åt att det är som det är ändå. mitt "öde" ligger utanför mina händer.

 

 

tänker att det var skönt att få ur mig en del när jag berättade för min bästa vän. hur hon förstod så bra och sa rätt saker. men hon förstod och sa precis det jag själv redan förstått, visste, tänkte, kände, andades, levde och fortfarande lever i. så samtidigt som det gav mig något, gav det mig ingenting alls.

 

jag inser att det här kanske låter paradoxalt, dubbelt, förvirrat och motsägelsefullt. men det är min sanning, min verklighet.

Så kom den. Finally. 33 dagar. Äl först på dag 20-21.
Ska ringa och meddela kliniken detta i morgon. Meddela att i morgon är min första mensdag fast den egentligen är i dag. Detta eftersom de vill att jag ska göra vul redan på dag 12 fast jag vet det är på tok för tidigt. Så ska jag mygla till mig så det borde bli på måndag om två veckor. Då är jag på dag 14 fast de kommer tro 13. Det blir nog bra.