The Plan

var hos min (höggravida) vän i går. hon som "bara" vet att vi har svårigheter. men nu vet hon det mesta, i kort version.
jag har känt på sistone att det är dags att hon får veta. hon vet ju redan att vi har problem, så varför inte berätta fullt ut..? so I did. det kändes ganska skönt. hon förstod väldigt bra. lyssnade väldigt bra. sa saker jag redan tänkt själv.

vad vore jag utan alla fina människor jag har runtomkring mig?

och en tanke jag burit ett tag förmedlade jag med henne. att inte säga nåt till någon innan vi åker till IVF-kliniken nästa gång.

trodde att ägglossningen gått mig förbi eller att jag av någon anledning inte haft någon.
men så igår. hade typiska ÄL-känningar. dag tjugo. två dagar senare än väntat.
tog ett test på kvällen när jag kom hem: jag kände rätt.

ännu ett bevis på hur väl jag känner min kropp.

i dag har jag ibland nästan haft mensliknande, lätt värk.
efter att vi haft sex kände jag mig väldigt öm i tio minuter efteråt.

vi bör ha prickat ägglossning ganska bra denna gång, gissar jag.

i dag ringde läkaren.
han var trevlig, visade omtanke och hänsyn.
vi inväntar mens som bör komma i början av september.

(undrar varför de flesta nästintill förutsätter att jag varken har regelbunden mens eller ägglossning när jag tror mig ha bägge. dock är jag osäker på om jag verkligen släppt ett ägg just denna månad. har haft flytningarna men har inte haft några direkta ÄL-känningar som jag brukar ha den specifika dagen. har tagit något test men det har inte givit fullt utslag. nåväl.)

cykeldag 12 ska jag göra VUL och en dag efter ÄL ska jag börja med crinone. fem dagar efter ÄL sätts det upptinade embryot tillbaka.

dock tror jag att VUL på dag 12 inte kommer visa alltför mycket då jag brukar ha ÄL kring dag 18 men läkaren "envisades".
han tyckte också att 12 dagar från ÄL till mens var lite gränsfall varför han tyckte jag skulle köra på crinone även denna gång, "trots" naturlig cykel. men jag har nog 11-13 dagar och jag har läst att det ska vara OK. jaja. jag gör som doktorn säger och hoppas att allt blir bra. att allt blir BEBIS.

insåg på vägen hem att i september är det ETT ÅR SEDAN jag ringde första samtalet om utredning. ETT ÅR. det är PÅ TIDEN ATT DET BLIR BEBIS NU.
i denna bebiskarusell tar man allt steg för steg och sätter upp små delmål. då märker man inte att tiden flyger på samma sätt. men ibland stannar man till och tänker efter och då inser man hur allting rinner iväg.

jag vill vara gravid nu.

det känns som jag förirrat mig in på fel väg och inte kan hitta tillbaka. så många negativa tankar och jag vill få bort dem. hitta tillbaka till mig, till glöden, till viljan. till att KÄMPA. till lycka och KÄRLEK.

men det är så svårt just nu.

och jag vet att det är såhär det fungerar. negativt leder till mer negativt.

HUR ska jag lyckas vända? jag är så labil, splittrad och tippar så lätt över åt fel håll numera.

jag tyckte jag hanterade det rätt okej att första ET ej fäste men det vette fasen ändå. känns som det kommit i efterhand, eller snarare har mitt lite dåliga mående smygit sig på allteftersom.

ibland tror jag nästan att jag känner lite lätt ångest. vet knappt själv för det är inte något jag brukar uppleva.

VAD ska jag ta mig till? bara vänta till 21 aug då läkaren ska ringa?
och tiden fram till dess? visserligen är det "bara" en månad men ibland känns denna process som en EVIGHETSMASKIN som aldrig tar slut. eller snarare ger RESULTAT.

i smyg smider jag "planer" för mig själv och sätter upp "deadlines".

känns som jag behöver erkänna allt för någon igen, bikta mig. som jag gjorde till syster vid mitt senaste sammanbrott i våras. men jag har svårt att öppna mig om detta för tillfället.

och så är de där och smyger igen.
tankar i kulisserna.
om att lämna allt och ge upp.
tanken skrämmer mig och jag försöker skaka den av mig.
tänker att den kanske bara dyker upp för det är den rationella delen av mig som försöker finna ett sätt att hantera detta om det värsta inträffar.
MEN så måste jag bromsa mig, hejda mig, inte tänka så.
måste fokusera rätt.
tänka framåt.
tänka positivt.

samtidigt; hur mycket ska jag orka? var ska jag dra gränsen?
samtidigt; hur mycket har jag egentligen orkat?

det sistnämnda är en definitionsfråga.
två år, ett missfall och ett ET som inte stannade kvar är en ordentlig resa om du frågar mig.

jag kanske behöver prata med någon. utomstående. eller ska jag ge det till första FET i höst?
pratade lite om detta med syster senast jag bröt ihop. hon sa då att jag kanske behöver prata med någon och tanken hade flugit genom mitt huvud med. men hon sa att jag kanske ska vänta och se utgången av första IVFen, vilket jag också tänkt, och gjorde.

men nu är jag i något gränsland igen.
avskyr gränsland.

har länge undrat över det här med NÄR själva ägglossningen sker och hur lång tid det tar för ägget att släppa och komma fram till där det möter spermierna.

nu kommer jag vara ärlig och utan krusiduller här och utgå från min egen cykel.

i måndags märkte jag lite ägglossningsslem när jag gick på toa. det brukar vara min första indikation på att det är i antågande. ett slags segt, tjockt, glatt, genomskinligt sekret. ursäkta den visuella beskrivningen men jag önskar verkligen bringa klarhet i detta.
då kunde jag genast räkna ut att ägglossning sker någon gång nu i helgen. ägget har alltså iom detta sekret påbörjat sin mognadsfas, tänker jag. det växer ca 2 mm per dag sa min gynekolog då jag gjorde VUL inför ÄP senast så jag antar att det gör det även i vanliga fall, utan stimulering?
ska man göra en rent "matematisk" beräkning har jag för mig att äggblåsan från början är 7-9 mm och ca 24 då den spricker har jag för mig att jag läst/hört. räknar på 10 mm för enkelhetens skull från "startläget", och 14 mm till skulle då alltså ta ca sju dagar.
då tänker jag att mitt startläge denna cykel borde ha varit i söndags, dagen före första dagen med ÄL-slem. för första dagen med sekret har det väl redan påbörjat sin mognadsfas? då skulle det ge mig en ägglossningsdag som är söndag och det vore banne mig inte helt omöjligt.
hängde ni med på min teori?

om vi i stället skippar mina låtsasmatematikerbiologfasoner och går på ren och skär känsla så känner jag att i dag har jag haft en hel del molvärk och mycket ägglossningsflytningar så kanske ägglossningen är i dag? eller, tillbaka till min egentliga kärnfråga, är själva ägglossningen den dagen jag har som mest ömt/ont/värk/flytningar, dvs i dag, eller är det här stadiet precis INFÖR att ägget ska släppa och lämpligast för att pricka in detta borde vara att ha sex i dag eller i morgon?
båda dagarna, "för att vara på den säkra sidan", kanske ni tycker. den teorin har jag givetvis också gått efter tidigare. men jag har slutat göra detta till en liggaliggaliggagrej, vilket jag lätt tycker att det kan bli. i stället går vi efter varannan dag kring ÄL-tider, så nu vet ni det med, haha. många läkare verkar ju även tycka detta är lämpligt, och kanske även är bra om man har få och få bra simmare?
jag har funderat mycket kring detta, som ni märker. men det är intressant att spekulera om anatomins alla små fyndigheter. vill gärna ta del av era tankar kring detta.

Och helt plötsligt var brösten alldeles oömma. Det lilla, lilla embryot lyckades nog inte klamra sig fast. Trodde de spända brösten berodde på crinonen men eftersom jag fortsatt med den men ömheten släppt undrar jag om det inte var nåt annat.

Fick äntligen svar från kliniken. Två av två embryon nedfrysta. Lite glädje i denna annars osäkra dag.

Vaknade först vid halv fem. Somnade om. Vaknade igen strax före sex. Kissnödig och kunde inte somna om. Hade drömt att jag testat positivt. Kunde inte hålla mig längre. Kände jag mig inte lite illamående också eller inbillade jag mig bara? Väntade till sambon skulle upp en timme senare. Då klev jag upp och tog ett test.

i går och i dag har jag haft lite molvärk till och från och ibland tror jag nästan att mensen är på väg. minns att det var såhär för ett år sedan innan jag testade positivt också. tycker inte att jag brukar "känna av" att mensen är på väg dagar i förväg i vanliga fall. i dag har jag dessutom lite molvärk i ryggslutet. hoppas inte detta beror på att jag suttit konstigt eller något.
hoppas heller inte att det är några efterverkningar från ivf:en. men det har jag svårt att se.
i går kväll tyckte jag dessutom att mitt urin (ursäkta) luktade annorlunda. kände en stark lukt av det då jag varit på toaletten. tycker dessutom jag kissat lite oftare än vanligt den här helgen. dock tror jag att jag får lite så inför mens annars också.
slutligen inbillar(?) jag mig att jag varit tröttare än vanligt de senaste dagarna. gäspar fast jag sovit till tio i går och nästan elva(!) i dag. men det kanske beror på vädret och att jag är ledig.

MEN JAG HOPPAS SÅ ATT "ALLT" DETTA ÄR EN INDIKATION PÅ ATT NÅGON BESTÄMT SIG FÖR ATT BOSÄTTA SIG INUTI MIG.

från början hade jag bestämt mig för att testa mig på onsdag. två veckor efter ÄP, en vecka före testdag enligt vad kliniken angav.
men nu har jag ändrat mig, för gubben min är ledig på tisdag så jag testar mig nog då i stället. vill veta, vill ha plus.

i dag när jag stod och hängde tvätt visualiserade jag morgonen då jag ska ta testet. men jag avbröt snabbt dessa tankar då jag blev rädd för oönskat resultat. svårt att veta hur jag ska hantera detta.

Var sugen på jordnötsringar så jag köpte det. Är inte själv allergisk men mina syskon är. Undrade om det skulle vara någon risk för eventuell bebis om jag äter det. Detta då jag redan ätit av det. Så jag googlade (såklart) men det verkade inte vara någon fara. Pew. Tycker heller det inte borde vara någon fara såhär tidigt, embryot "äter" ju inte av mitt ännu. Det är en del att tänka på med maten tycker jag. Hoppas jag inte gjort nåt dumt nu.

ruvardag 5 då som snälla Libra upplyste mig om. tyckte nästan det själv, men nu vet jag. känner inget av något därinne. men det gjorde jag inte den enda gång jag fått ett plus förra försommaren heller, inte förrän två-tre dagar innan om jag inte missminner mig. fast det behöver ju inte ha någon betydelse, den ena gången behöver ju inte alls vara den andra lik.
den här gången ska det till att börja med vara ett plus som stannar och blir en bebis. dock måste jag erkänna att det just nu inte känns som det kommer fästa. jag vet inte varför, om det är för att jag inte känner något jag tänker så. men vem är det som säger att jag ska ha känningar redan på dag 5 egentligen?!
hursom. något jag däremot känner av är crinonen. ömma bröst, finnar, trötthet (måste slagit gäsp-rekord på jobbet i dag trots att jag haft sovmorgon!). sov också dåligt i natt. gick och lade mig vid elva, vaknade halv två och trodde jag sovit mycket längre än jag hade, vaknade igen vid fyra, efter fem, kvart i sju och sedan när det var dags att kliva upp vid åtta kände jag mig ganska redo för det men somnade ändå om i 10-15 minuter..!?

har fortfarande inte fått några papper från kliniken. i dag är faktiskt en vecka sedan ÄP (tänk att det gått så fort för övrigt!). tycker det borde ha kommit i dag, äggen kan väl inte ligga på odling hur länge som helst?!

i går var hugg-ilningarna borta och jag kände mig som vanligt igen. som vanligt med ett stort hopp om att det inte är som vanligt, utan att någon har bosatt sig därinne. antingen undrar jag över varför jag har smärtor/ömhet/värk och så försvinner den och då "vill" jag ha ont i hopp om att det resulterar i något, eller snarare NÅGON. märklig man är.

i övrigt undrar jag en sak, jag gjorde ju ET ganska sent i fredags eftermiddag, räknas det som att jag är på RD 5 eller 4 i dag?

borde få papper från kliniken om våra två andra embryon (gillar att säga embryo, det gör att det känns som något litet som kan bli något stort). det kunde ha kommit i dag, men icke. hoppas i morgon och hoppas de mår bra. vill veta.

de låg lite efter i tidsschemat redan när vi anlände kliniken. 45 min efter vår tid fick vi så komma in.
tre ägg hade de lyckats befrukta och de hade blivit fina, fyrcelliga embryon! ett sattes tillbaka och det hela gick snabbt, fick lite kort info om vad som gäller den närmsta tiden framöver och sedan åkte vi hem.

den här dagen var nog lite mer pirrig än plockardagen. undrade ju så hur det hade gått, om det blivit något. de två resterande ska nu odlas över helgen så de förhoppningsvis kan frysas ner i början på kommande vecka.

som jag hoppas att allt går vägen nu.

snälla, lilla embryo, bli ett stort embryo, rota dig fast och släpp inte taget förrän du blivit en bebis någon gång i början på nästa år!

Tidigt i morse for vi. Gubben min fick lämna sitt prov först. Det analyserades och där fanns fungerande spermier så han slapp stickas. Så var det min tur att stickas. Fick först två tabletter (minns ej vad de hette) som jag inte tyckte mig känna av. Så sattes en grej i min arm där bedövningen skulle kunna gå in.